Jag är en person som fattar många beslut, beslut som ofta påverkar många andra och ibland stora delar av samhället.
Det viktigaste för mig är att hålla budgeten och speciellt när det kommer till områden som skola, vård och omsorg.
Att lägga miljontals kronor på triviala saker är inget problem så länge det kan bli något skrytbygge som glorifierar mina insatser för samhället.
Jag kan stå i media och säga att det inte finns pengar att betala sjuksköterskor 24 000 kronor per månad, men ser inget problem i att samtidigt betala det dubbla i lön till en bemanningssjuksköterska.
Ofta framkommer det hur jag verkligen tycker och tänker exempelvis att sjuksköterskor och lärare är nog de samhällsgrupper som överskattar sig själva mest och vad är det med deras gnäll om en rimlig lön!
Jag tycker att det är upp till tungt arbetande människor, speciellt de inom vården, att själva ansvara för att hålla sig friska och träna för att orka med ett mycket långt arbetsliv.
Jag ställer mig positiv till att dessa människor ska jobba till dess de åtminstone är 70 år, men ser själv inga problem med att jag efter tolv års arbete i min bransch gå i pension vid 50 års ålder.
Jag är en, ni gissade rätt, politiker.
Den manliga systern i Norrland