Industrirobotar i livsfarliga miljöer har sitt berättigande och kan se ut hur som helst. Men människoliknande apparater. Gud bevare oss!
Just nu är det inne med filmer och vetenskapsprogram, som visar ”levande” robotar, artificiell intelligens. Men skräckfilmer med farliga maskiner berör mig inte ett dugg, de ser enbart löjliga ut.
Uppfinnarna däremot tar sig själva på stort allvar. De utvecklar idel nya underbara prototyper med funktioner som att plocka upp saker, fatta en boll, hämta saker, röra sig på ett mänskligt sätt, fast långsamt.
En del kan till och med prata och svara på tilltal, interagera.
Förutom Japan verkar Frankrike vilja satsa på att utveckla och sälja ”androider”, som ska smälta in i vardagen. Dessa robotar ska vara särskilt lämpade inom äldrevården, på sjukhus, i barnomsorgen. Just de områden där man mest behöver människors varma händer, lite omtanke!
Hur stora är forskningsanslagen?
En av prototyperna i Frankrike kostade flera hundra tusen euro att ta fram. Ett speciellt institut med stor ”lärarkår” i och för programmering ingår i satsningen. Otroligt att länder med stor arbetslöshet och problem inom näringslivet prioriterar ”leksaker” för forskarna.
Världen är överbefolkad, överallt saknar människor arbete. För de summor som robotforskningen kostar skulle vi kunna anställa mängder av vårdpersonal av olika kön och hudfärg. Med goda löner dessutom.
Personer med intresse och engagemang, som vi kan anförtro oss åt och som har varma händer och besjälade ögon.
Tjänsterobotar – nej tack!
Edit Gustafsson, Klutmark