Vi som fortfarande är kvar på spåret, rakt fram i sakta mak eller i expressfart mot slutstationen och i vilket skick? Plötsligt hamnar vi kanske på ett stickspår. Det går inte på räls längre. Hjälp behövs för att komma upp på banan igen.
Vårdcentralen, första hjälp eller remiss för vidare utredning?
Men nu gäller det, sitter du i första klass eller på dressinen? Om man börjar närma sig slutstationen sitter man, särskilt som kvinna ganska, troligen på dressinen.
När jag var ung fanns inte dagis. Man stannade hemma några år för att ta hand om barnen, en förmån för både familj och staten. Tyvärr har detta påverkat pensionen, som våra regeringar fortsatt att nagga i kanten.
Vårdcentralen skickar remiss till lämplig instans, som väljer ut den som ger mest klirr i kassan.
Är det inte dags att behandla oss efter människovärde inte efter prislapp eller personnummer. Vi lever längre. Låt oss ha ett värdigt liv in i det sista. Eller är det dags för ett ”bäst före datum” och återinföra ättestupan? Trevlig resa!
Mai Källmark, Solna