Arkivbild: Scanpix
Valborgsmäss och första maj har passerat med vårtal, skönsång och sedvanliga demonstrationståg.
Nu undrar jag, precis som förr, vad blir det av allt prat om en bättre värld?
En tid gick även jag med i demonstrationståget genom Skellefteå, med hopp om att kunna vara med och påverka, att kunna bidra till förändring, förbättra för invånare i vår kommun, ja, kanske även i Sverige.
Under vintern har centrumbron debatterats flitigt, med många röster både för och emot. Är det verkligen en sådan viktig fråga för oss i Skellefteå kommun?
Har inte behovet förändrats? Borde inte situationen i skolan och hur de gamla har det i vår kommun få allt fokus?
Hur kommer det sig att en ny centrumbro drivs igenom för en mängd skattepengar som kan göra bättre nytta på annat håll?
Vad är det som gör att beslut inte kan förändras när behoven ändras? Världens bästa hälsa år 2020 blir svårt uppnå när många anställda som arbetar med människor inom kommun och landsting far illa i sitt arbete.
Om det beror på för snäv budget som inte tillåter tillräcklig bemanning, och dålig insyn av oförstående förtroendevalda politiker, så är det dags att ändra på det.
Kan vi alla hjälpas åt att vid 2014 års val tala om vad som är väsentligt för en kraftfull och levande norrländsk kommun?
Kan skattepengar användas för medborgarnas bästa till att skapa en välmående skara människor, oavsett ålder, som år 2020 kan stoltsera med ”Världens bästa hälsa”?
Vilken bra reklam för kommunen och landstinget ifall fokus får hamna på medborgarnas hälsa i vardagen på arbetet, i skolan, i omsorgen och fritiden.
Centrumbron kan byggas, men prioritera människornas hälsa först!
Välbefinnande är lika med ork och energi