Jag är så trött på att bli anklagad.
Jag är innerligt trött på att vi människor som ligger sist i konsumentkedjan ska ta hela miljöansvaret.
Vi ska handla mindre, vi ska inte flyga, inte köra bil, inte använda plastpåsar, inte dricka mjölk och inte äta kött. Livet idag består av en massa ”inte”.
Vårt svenska försvar, till exempel, verkar däremot inte ha några restriktioner. De får glatt dundra på hur mycket och hur länge de vill.
Men om vi enskilda kör bil några extra mil slår det dåliga samvetet genast till. Och om vi köper en sak vi behöver får vi dåligt samvete av det emballage som är mångdubbelt så stort som den pryl vi har köpt.
I butiken ligget det mesta portionerat i plastpåsar. Till och med en skruvmejsel är ingjuten i plast omöjlig att dra isär med händerna.
Vi kunder har inget val. Vi är maktlösa och helt i händerna på producenterna.
Att i det läget skylla resursslöseriet på oss kunder känns därför konstigt. Vi måste ju använda bilen och är i butiken hänvisad att köpa det som erbjuds.
Vi vanliga privatpersoner ska givetvis ta vårt ansvar, men framför allt så måste producenter och förpackningsindustrin tänka om. De måste ta större ansvar i miljöarbetet.
Vi som kunder ska inte behöva köpa paket som bara är fyllda till hälften. Den senaste burken jag köpte på apoteket var bara fylld till en tredjedel.
Vi ska inte heller behöva åka en extra gång ner till återvinningsstationen efter varje paket vi inhandlat.
Kedjan som ska bygga en för alla hållbar miljö är lång. Alla länkar är givetvis viktiga, men det är att börja i fel ände att lägga ansvaret på oss konsumenter, som ligger sist i kedjan.
Ragnvald Nilsson, Bureå