Foto: Fredrik Sandberg / TT.
I Falköpings Tidning den 2 juni fanns en lite artikel där det bland annat stod att under 1960-talet drevs Sveriges enda urangruva i Ranstad. 1977 stoppades verksamheten av kommunala veton i Skövde och Falköping.
Lakresterna – avfallshögen är 25 hektar stor och har efterbehandlats sedan 90-talet. Länsstyrelsen konstaterar att konsekvenserna av verksamheten, liksom miljöpåverkan, kommer att vara kvar för all framtid!
Att stoppa brytningen var ett bra beslut. Hade gruvverksamheten fortsatt skulle vi idag haft ett miljöskyddsområde på tusentals hektar!
Kommen så långt i artikeln slår mig tanken – varför fortsätter vi med kärnkraften? Nu måste någon annan offra sin miljö för våra reaktorers skull! Vi hämtar uran i bl.a. Afrika - Australien – Kanada – Kazakstan. Är inte deras miljö lika betydelsefull som vår? Hur många tusen hektar mark har människorna där fått förstört för all framtid?
Kärnkraftens vänner pratar ofta om teknik och ekonomi. Moral och etik är det inte tal om!
Att driva våra kärnkraftverk bygger på ett egoistiskt sätt att tänka. ”Jag ska ha billig el! Urangruvornas slagghögar drabbar inte mig! Utbränt bränsle och reaktorerna får våra kommande generationer ta hand om!”
Politiskt är det (L) som hårdast kräver fortsatt svensk kärnkraft. Jag när en from förhoppning att jag aldrig börjar tänka i så egoistiska termer att jag blir liberal!
Bertil Wallgren
Floby