Visst måste Skellefteå kunna vara ett föredöme och i praktiken visa att alla människor är lika mycket värda?
För att nå dit måste även de som är lite sämre på att gå, stå eller har andra besvär behandlas bättre.
Jag skriver detta efter en obehaglig upplevelse när en näringsidkare avvisade en person från sin lokal.
Hur tror ni det känns att bli utvisad och avvisad på detta sätt?
Varför döma oss direkt?
Den som är tveksam och undrande inför varför vi beter oss som vi gör borde fråga först - och då få reda på sanningen.
Moster