Foto: JENS KRISTENSSON.
Varför ska det vara så svårt att få framföra personliga åsikter om vårt intensiva bruk av skärmar. Eller för den delen bara hävda sin rätt att vistas i samhället. Ger man till känna att man är elöverkänslig, mot mikrovågor och elektromagnetiska fält, blir det ofta totalstopp i media.
Alternativt blir man påhoppad av någon besserwisser eller så blir man utpekad som medlem i någon form av lobbygrupp för allmänt bakåtsträvande individer.
Men tänk om man inte alls lobbar för egen sak. Man kanske bara tillhör den krympande skara som fortfarande känner empati för allt levande.
Växter, djur och människor signalerar vilt att något är fel i vår omgivning. Vi drabbas på så många plan. Den biologiska påverkan på mänskligheten, ja allt levande är bevisbar.
På cellnivå händer alarmerande ting. De forskningsrapporter som antyds inte finnas, visar oss detta.
Sanningen kommer att visa sig i sinom tid. Så släpp debatten fri. Diskussioner friskar upp. Ingen kunskap har erövrats genom att envist hålla fast vid det gamla. Möjligheten att alla vi elöverkänsliga som ser och upplever samband vid exponering skulle ha totalt fel är inte särskilt stor.
Varningsklockor ringer, men utan pengar till forskning, oberoende sådan, och en allmän öppen debatt kommer vi ingenstans.
Katrin Westling, Bygdeträsk