Foto: Claudio Bresciani/TT.
Ska vi verkligen, i tysthet, låta SD växa och bli Sveriges största parti? Jag misstänker att det kan bli så!
Ingen vill diskutera med dem, eller till exempel ta med dem i samtal kring flyktingfrågan. Ytterst få vågar erkänna att vår flyktingpolitik håller på att haverera. Och, gud bevars, om någon skulle tycka att vi tar emot för många flyktingar exempelvis!
Så fort det yttras en annan åsikt än mainstream om krav på flyktingarna, eller att problem ifrågasätts, betraktas det som rasism.
Sverigedemokraterna sitter i riksdagen och är en del av vår demokrati. Och om vi inte tillåter dem att höras raserar vi också det demokratiska systemet.
Och alla som röstar, eller har för avsikt att rösta på SD, hur ska vi samtala med dem om de gömmer sig? Om de tycker det är lättare att inte prata med någon, eftersom de ändå vet utfallet!
Givetvis kommer vi aldrig att kunna påverka vare sig Sverigedemokraterna eller dess anhängare om vi fortsätter vifta med rasistflaggan (eller nazistflaggan) så snart någon uttrycker avvikande mening!
Det är en skam att så många i Sverige är så fega att de hellre delar politiska mainstream-åsikter och känner sig duktiga och korrekta än att öppna frågorna och mangla dessa från alla håll - med alla, utan att sprida skam och skuld kring sig!
Om jag nu på försök ska dela ut skam och skuld till någon, så ger jag det till alla de som om några år kommer att sitta där och fråga: ”Hur gick det här till?”
Och det dessa undrar över är hur Sverigedemokraterna blev Sveriges största parti, trots att ytterst få verkar hålla med dem!
Hemmis