Bland de stiligaste synerna i våra trakter så här års är fågelsträcken. Varje gång jag hör en sådan formation trumpeta i skyn blir jag stående och tittar uppåt i stum beundran.
Hur de kan samlas på en åker någonstans, hur det går till när de ”utser” en ledare, vad som avgör när de påbörjar sin långa färd söderut.
Och så det åtföljande vemodet över att nu blir vi nordbor lämnade kvar att möta kylan, och att en del av oss inte längre finns kvar när våren kommer och de anländer på nytt.
En och annan tanke passerar också om hur bakvänt och ibland direkt destruktivt vi människovarelser, i motsats till fåglarna, kan bete oss. På vardagsnivå och i stor skala.
När detta skrivs har vi kunnat följa rapporterna om det avskyvärda massmordet i Las Vegas. Man behöver inte vara det landets president för konstaterandet att det måste ha varit en mycket sjuk människa bakom dådet.
Däremot borde den ledaren använda sitt mandat till att våga utmana kontinentens tradition om rätten att sälja och inneha vapen utan fungerande kontroll och begränsningar. En insats som skulle kunna ge honom själv ett mer uppskattande eftermäle.
I stället bidrar han, i samspel med en mindre betydande men lika farlig regeringschef, till att sätta allas vår framtid på spel.
Galningar har utlöst världsomfattande krig två gånger under förra seklet. Mänskligheten har helt enkelt inte råd att i takt med rådande teknologi drabbas av fler sådana misstag.
I det läget kommer inte ens flyttfåglarna att kunna fungera och leva normalt längre.
Stefan Holmberg, Skellefteå