Går du på utvecklingssamtal även om de inte leder till utveckling och refererar till organisationens värdegrund utan att grubbla över om den säger något av värde? I så fall präglas ditt beteende av funktionell dumhet.
Nyligen kom organisationsprofessorn Mats Alvessons bok ”Dumhetsparadoxen – den funktionella dumhetens fördelar och fallgropar” som han skrivit tillsammans med forskaren André Spicer.
Paradoxen innebär i korthet att organisationer anställer välutbildade medarbetare som i slutändan gör meningslösa saker.
Medarbetarna slutar ställa kritiska frågor och bryr sig inte om konsekvenserna av sina handlingar. I stället för komplext tänkande får vi urvattnad jargong och specialiserat tunnelseende - vilket kan leda till katastrof.
Boken Dumhetsparadoxen är en väckarklocka för kloka människor och smarta organisationer - en bok som uppmanar oss att använda vår intelligens för att uppnå personlig tillfredsställelse, organisatorisk framgång och socialt välstånd.
En vanlig dumhet är övertron att ledarskapet ska fixa det mesta. Centreringen kring chefen som stjärnan i solsystemet gör att folk väntas ta en följare position och därmed bli passiva.
Boken är en svidande vidräkning mot ett arbetsliv som tycks vara besatt av yta och enkla slagord snarare än innehåll och komplexitet.
Boken är inte dum – låna eller köp den.
Jag tror att vi behöver en debatt kring ”värdegrundsmonstret” för det blir alltmer uppenbart att i dessa tider är det just våra värderingar som vi måste försvara.
Tage Ljungholm, Skellefteå