Foto: Pär Lindström.
Tack för att ni försökt svara på mina frågor i insändaren den 24 maj.Men Lorents Burman och Maria Marklund, jag måste tyvärr säga att jag inte är nöjd med era svar. Visst, det är positivt att nya investerare och exploatörer tror på Skellefteå.
Var inte de anlitade konsulternas samstämmiga uppfattning att Skellefteås centrum egentligen inte har (eller hade) något större trafiktryck? Och att de samstämmigt ansåg det vara otidsenligt att trycka in mer trafik i centrum? Jag kan inte se hur 3 000–3 500 människor ytterligare (1 500 lägenheter) tillsammans med ett kulturhus påtagligt kommer att påverka situationen.
Är det personer som både bor och verkar centralt borde väl merparten av dessa kunna sväljas av kollektivtrafik. Om det finns ett starkt intresse av etableringar i centrum, var är då byggandet av kommersiella kontor eller annat som ger till- och avflöden av trafik.
Hur många nya arbetsplatser, uppskattar ni att det kommer att finns i centrum till, säg 2030? Ni påstår underlag och planer. Redovisa dem då! Den statistik som finns visar fortfarande svaga tillväxttal för Skellefteå. Befolkningstillväxt på treårs- basis är 0,4 procent, att jämföra med Luleå 1,8 procent Umeå 3,8 procent och Piteå 1,5 procent.
Ni hävdar också att Skellefteå hör till de kommuner som investerar mest i Sverige med siktet att växa. Kom med fakta! En av de mest avgörande framgångsfaktorerna har visats sig vara förmågan att ta hand om unga människor efter grund- och gymnasieskolan. Var finns dessa satsningar?
Campus i Skellefteå har stått och stampat på samma nivå i över 20 år, samtidigt som andelen högskoleutbildade människor i Skellefteå ligger under snittet: Skellefteå 21,7 procent, Luleå, 30,3 procent, Umeå 38,4 procent och riket, 26,6 procent.
Nej, Lorents och Maria, Skellefteås framtid avgörs helt säkert inte av en bro, ett kulturhus eller ens av ett badhus i Skelleftehamn.