Bildmontage. Arkivbild: Roine Sandlén
Att sitta i tornet och passa och passa, är stillheten själv, vara ett med naturen, då ingen, ja ingen kan höras tassa,
en rödhake blott, men inte tjuren; kan väcka en fråga,jag med bästa förmåga
vill ställa till alla med bössa i knä, som inget kan göra, men ändå disträ
av undran var älgen kan vara, var den nu kan kliva och fara.
Och kanske du bett till älgarnas Herre om snar leverans av kött likt ett berg,
men svaret blir inget och kanske dessvärre, en trana så mager, bara ben och märg
kommer gående framför ditt torn, och hux flux försvann både lugnet och ron
då du vrålar ett rungande fy ! och ser tranan fara till närmaste by.
Nu du sitter igen med undringen kvar, varför älgarnas Herre ej gav dig ett svar
som matchade bönen du suckat, med en tro som är aningen ruckad.
Kanske älskar vår Herre inte vår jakt. så han skapade djuret med stolthet och prakt
och gav det förmågan att vara på vakt, för att undgå en människas önskan om slakt och att visa oss vem som äger all makt ?
n´Gunnar