Foto: Eugene Hoshiko.
I Norran den 18 november har Andreas Westerberg, Liberalerna kommenterat min tidigare insändareangående vänortssamarbetet med staden Tongling i Kina. Min känsla är att Westerberg missat poängen med min insändare.
För det första har där varit ett ömsesidigt utbyte mellan parterna. Samarbetet upprättades på 1990-talet i samband med den första exportaffären som skapade arbetstillfällen i Skellefteå.
I gengäld fick Tongling ta del av erfarenheter från kommunens verksamhet. Jag vågar påstå att vänortssamarbetet banade vägen för den andra exportaffären för några år sedan, som återigen skapade arbetstillfällen i Skellefteå.
För det andra har vänortssamarbetet givit oss möjlighet att utöva en positiv påverkan på det kinesiska samhället i Tongling genom att visa upp oss själva och det vi gör och hur vi gör det, med andra ord vår livsstil och vår filosofi.
Detta gäller även vid exportaffärernas genomförande som jag vet innehöll leverans av förstklassig teknologi med fokus på bästa tänkbara arbetsmiljö i verksamheten.
Om det som Westerberg uttrycker sig ”att inte ställa sig på jämbördig fot med förtryckare” innebär att man överhuvudtaget inte ska kommunicera med diktaturer och förtryckarregimer, ja hur skall man då kunna påverka dem i rätt riktning?
Mig veterligen har konungariket Sverige ett omfattande utbyte/samarbete med Kina. Skulle Westerberg, om han kunde, även avsluta detta samarbete och stänga ambassaden i Beijing till exempel?
För min egen del tycker jag att dessa två skäl är goda nog att motivera ett fortsatt utbyte med Tongling. Vem vet vad framtiden bär i sitt sköte, kanske en ”kinesisk vår?”
Martinsson