Bildmontage. Foto: TT Foto: Bildmontage.
Varje dag läser man att travhästar behandlas dåligt samtidigt som ridsporten framställs som en förebild.
Från travsidan får man oftast höra att ridsporten behandlar hästarna onaturligt och så vidare. Själv står jag där mittemellan. Travstallet uppskattar att jag rider dressyr på hästarna och ridfolket uppskattar att jag i princip kan rida alla hästar.
Det är pengarna i travsporten som gör att travhästarna far illa. Det är pengarna som gör att man kan ta fram bättre, starkare och friskare travhästar. Pengarna som gör att man har råd att ge hästarna bästa möjliga vård, hovslagare, veterinärvård, behandlingar för skador. Pengarna som gör att alla kan hålla på med travhästar.
Sedan finns det de som slår hästarna eller dopar dem. Men det är något som travsporten jobbar hårt för att motverka. Inom ridsportens lägre klasser förekommer det ofta problem. Ryttare som köper hästar som inte är redo för att de inte har råd med bättre, felanpassade sadlar, skadade hästar.
Sedan kan de oftast inte satsa hårdare på ridsport eftersom det är helt svårt att få prispengar. En av sju blir placerad och får peng. I travsporten kan som mest åtta av femton få en peng. Hälften har chans att i alla fall få 2 000 kronor. Inom ridsporten måste man spenderat väldigt mycket pengar för att komma upp i de klasserna som kan ge 2 000 kronor i peng.
Vad som är bra med ridning är att ägaren lägger ner mer tid på att putsa hästen, mer djupare kommunikation och så vidare, vilket jag tycker är det fina.
Jag anser att båda har mycket att lära, av varandra. Och en kombination av de två är det bästa. Jag tror många ridhästar skulle må bättre av att köras i stället för att för att alltid ridas. Och desamma travhästar, att inte alltid köras utan även ridas.
Tack för mig!
Anonym