Det är den 10 april, klockan närmar sig tolv.
En stor skara har samlats framför Medborgarhuset i Vännäs. Biträdande kommunchef Henrik Åström talar.
Han talar om vårt behov av sammanhållning, ansvar, medkänsla och kärlek. Vi känner alla: så är det. Vi behöver varandra. Då hörs en spröd ton som växer i styrka. Om några sekunder genljuder rymden av kyrkklockans vackra klang.
Alla känner vi, det här budskapet är något mycket starkt. Kanske många känner igen tonen: en hälsning från Gud. En Gud , som somliga inte tror på, somliga har mött vid högtidliga tillfällen vigsel, dop, begravningar etc. Men också den Gud i vilken många har sin tro och förankring varje dag. Nu kompletteras fågelsången av ytterligare en hälsning från Livets skapare.
Så tystnar klockans klang - och det blir alldeles, alldeles tyst en minut. Över hela landet är det tyst.
Vi tänker på ondskan och katastrofen som nått vår huvudstad och landet. Och ändå är denna ondskans handling, trots allt en liten händelse sedd ur ett större perspektiv. - vår värld.
Budskapet från klockans fridfulla klang är en hälsning från himmelens Gud. Visst tror du på honom ibland? Hälsningen är en motkraft mot hatets och hämndens ande, som vill styra och bryta sönder vår värld.
Henrik Åström talade om kärleken och gemenskapen, som vi behöver i rikt mått.
Kyrklockans hälsning får inte tystna. Hälsningen kom den första julnatten: "Frid över jorden! En räddare är född!"
Det budskapet får aldrig tystna.
Ingvar Holmquist, Vännäs