Betongsarkofagen över reaktor fyra vid kärnkraftverket i Tjernobyl, Vitryssland. Foto: Efrem LukatskyAP/TT Foto: (AP Photo/Efrem Lukatsky.
Det skulle aldrig kunna hända. Kärnkraftsindustrin hävdade länge att sannolikheten för en storskalig kärnkraftsolycka var i det närmaste försumbar. Men natten mot den 26 april 1986 exploderade reaktor 4 i Tjernobyl, och katastrofen var ett faktum.
Mycket starka ekonomiska, politiska och militära intressen är sammanvävda med kärnkraften, vilket gör det är svårt att få en rättvisande bild av Tjernobylkatastrofens långsiktiga konsekvenser. Det är därför välkommet att Greenpeace nu publicerar en ny rapport, Nuclear Scars: The Lasting Legacies of Chernobyl and Fukushima.
Rapporten visar att det mänskliga lidandet, tre årtionden efter olyckan, är oerhört omfattande med hög dödlighet, psykisk ohälsa och socioekonomiska problem.
Länge har det hävdats att alternativ saknas och att vi därför måste godta kärnenergins försumbara risk. Men i DN den 9 april uttryckte sig Vattenfall och svenska Eon mycket tydligt: Nya reaktorer i Sverige är en icke-fråga, överspelad av såväl teknologiutveckling som ekonomiska realiteter. Alternativen till kärnkraften finns - och de är billigare.
Ny kärnkraft borde rimligen vara en överspelad fråga även i Finland, men det ryska helstatliga kärnvapen- och kärnenergibolaget Rosatom har gått in som storägare i företaget Fennovoima och de planerar att tillsammans bygga en rysk reaktor på Hanhikivi udde i Pyhäjoki.
Rysslands roll är helt avgörande för projektet, då landet förutom teknik och bränsleförsörjning även står för en mycket stor del av finansieringen. Med Vattenfalls och Eons ord färskt i minnet är det lätt att se att det är annat än energi och ekonomisk vinst som ligger bakom det ryska intresset.
De fulla konsekvenserna av explosionen i Tjernobyl kommer aldrig att bli helt kartlagda, så här trettio år efter vet vi att kärnkraftens pris är orimligt högt. Detta gäller även vid Bottenviken.
Elisabeth Holmström, Robertsfors
Karta: Eniro.se