Foto: Hasse Holmberg.
Gunde Svan berättade i tv om att han drabbats av twar. Det han upplevde värst var att inte bli trodd av läkarna.
Detta är något som elöverkänsliga möts av hela tiden. Läkare säger till dem att gå hem och inte tänka mer på saken - och ”så ska du se att det blir bättre.”
Men så fungerar det inte. Elöverkänsliga mår dåligt av wifi och elmagnetiska fält och kan omöjligt vistas i sådana miljöer. Symptomen är olika: rodnad i hud, tungt att andas, huvudvärk och yrsel, men alla blir mer eller mindre utslagna.
Elöverkänsliga kan inte gå på affärer, inte besöka vänner och bekanta utan att de ska vidta åtgärder för att minska strålning, inte gå på några evenemang och inte resa. De blir fullständigt isolerade och många känner sig aldrig riktigt bra, även om de vidtagit alla åtgärder som går att göra i hemmet.
Men det värsta är att inte bli trodd. Vi som är anhöriga eller nära vän till en elöverkänslig kan intyga att detta inte är något den överkänslige inbillat sig utan ett verkligt problem. Tyvärr uttalar sig människor som inte tror på diagnosen och de utan erfarenhet av överkänslighet nedsättande om personer som drabbats.
Wifi byggs ut kontinuerligt och det blir svårare att hitta platser att vistas på. I många länder gör man betydligt mer än i Sverige för att minska strålningen, som att förbjuda wifi i skolorna och kräva trådbunden anslutning.
Jag tror att bubblan kommer att spricka. Först då får man upp ögonen för hur all denna strålning påverkar människan. Tyvärr är nästan all forskning betald av telecomindustrin som också styr vilka resultat som presenteras.
Därför kommer det att ta tid att få fram sanningen. Det som oroar mig är att barnen utsätts för intensiv strålning från späd ålder. Hur kommer det att påverka dem? Det finns en svensk läkare som menar att den kraftiga ökningen av ADHD kan bero på att stålningen påverkar barns hjärnor.
Orolig anhörig