Kommuner och landsting har börjat få allt större problem med att rekrytera personal, inte minst inom vård och omsorg. Dåliga löner och stress har förstört statusen och många tröttnar på allt sämre anställningsvillkor och söker sig till andra yrken. Förr sa man att ”statens kaka är liten men trygg” - ett annat uttryck för att lönerna i offentliga sektorn var lägre men kompenserades av att anställningsvillkoren var betydligt bättre än i privat sektor med bland annat lägre pensionsålder, längre semester och en större anställningstrygghet.
I samband med 90-talskrisen förhandlade facket bort den lägre pensionsåldern och den extra semesterveckan efter 40-årsåldern och hoppades att arbetsgivarna, det vill säga politikerna inom kommunerna och landstingen, skulle kompensera sina anställda med högre löner. Så har det inte alls blivit, utan tvärtom har de anställda inom kommuner och landsting successivt halkat efter lönemässigt jämfört med andra löntagargrupper på den privata sidan.
Därför måste anställningsvillkoren radikalt förbättras inom den offentliga sektorn. Statusen måste höjas genom att lönerna höjs ordentligt, både direkt och indirekt genom förmåner som till exempel pension vid 60 år, kortare arbetstid med full lön, utbildning med 75 procent av lönen och betalda studielån för dem som redan utbildat sig, fri tandvård och en privat sjukvårdsförsäkring. Kryddar man lönen med detta borde det bli lättare att rekrytera ny personal och behålla de som redan är anställda. Men det här kostar, så ni politiker som bestämmer måste tänka om och öppna plånboken!
Roger Hammarstén, Ursviken