Just nu pågår ett remissförfarande enligt Esbo-konventionen där alla i Sverige har möjlighet att yttra sig över Fennovoimas miljökonsekvensbedömningför inkapsling och slutförvar för använt kärnbränsle.
Vi i Nätverket Kärnkraftsfritt Bottenviken uppmanar därför allmänheten att skicka egna yttranden till Naturvårdsverket, som ska vara verket tillhanda senast den 16 november.
Synpunkter på Fennovoimas program för miljökonsekvensbedömningför anläggning för inkapsling och slutförvar av använt kärnbränsle.
Finlandhar som första land i världen godkänt en slutförvarsmetod för högaktivt kärnavfall: den sk KBS-3-metoden utvecklad i samarbete mellan finska Posiva och svenska SKB. Tekniken är ännu inte godkänd i Sverige och har mött mycket omfattande kritik, från både forskare och miljöorganisationer, då det finns forskningsresultat som visar att förvarets kopparkapslar riskerar att korrodera och läcka radioaktivitet till omgivande grundvatten betydligt snabbare än de 100 000 år som krävs för att skydda människor och övrigt organiskt liv. (Förteckning över forskningsartiklar om kopparkorrosion i syrefri miljö:
Enligt Fennovoimas program för miljökonsekvensbeskrivning finns endast två föreslagna lokaliseringar för slutförvar: i sydvästra delen av Pyhäjoki kommun eller i Euraåminne. Kan detta minimala urval tolkas på annat sätt än att berggrundens kvalitet får stå tillbaka för vad som är politiskt möjligt att genomdriva? Om ett slutförvars långsiktiga säkerheten verkligen vore högsta prioritet, så krävs en jämförande studie där ett stort antal platsers geologiska förutsättningar undersökts noggrant och ställs mot varandra.
Pyhäjokis kommunledninghar meddelat att de, trots att de sagt ja till kärnkraftverket, inte vill att Fennovoimas högradioaktiva atomsoporna mellan 1200 och 1800 uranton - ska grävas ner i deras hembygd. De vill lämpa över ansvaret och risken på de människor som nu och i framtiden kommer att bo i och omkring Posivas slutförvarsgrotta Onkalo, i Euraåminne kommun;.
De kommunala beslutsfattarna i Pyhäjoki, som alltså vill plocka russinen ur kärnkraftskakan men inte ta ansvar för avfallet, agerar inkonsekvent och närmast cyniskt.
Fennovoima/Rosatoms säkerhets- och verksamhetskultur uppvisar allvarliga brister, meddelade i augusti strålsäkerhetscentralen Stuk och fick medhåll av Finlands näringsminister Olli Rehn. Stuk uttryckte även oro för om det finns tillräckligt med kärnkraftskunnande hos ledningen.
Tillstånd för radioaktiv verksamhet ska bara ges till förtroendeingivande och seriösa aktörer; Efter Fennovoimas alla ljusskygga turer genom åren, och höstens kraftiga kritik från bla strålsäkerhetsmyndigheten, så måste väl företagets förtroendekapitalet nu anses helt förbrukat?
Kärnreaktor Hanhikivi 1uppges få en driftstid på ca 60 år, men vem kan idag säga någonting om hur samhället kommer att se ut om ens 20 år, och än mindre om 60år? Klimatförändringarna ger helt nya grundförutsättningar för ekologi, ekonomi och sociala strukturer. Vi har gått in i ett historiskt sett helt okänt läge, av många beskrivet som en ny geologisk era Antropocen. Mänskligheten riskerar, enligt FN:s klimatpanel IPCC, att drabbas av extrema väderförhållanden, svårigheter med livsmedels- och vattenförsörjning, ökat antal våldsamma konflikter, mer ekonomisk och social oro mm., mm. Framtiden är en värld i kraftig förändring, och vi måste för att minimera riskerna bygga mycket robusta och stabila samhällsfunktioner, inte minst vad gäller energiproduktion.
I denna turbulenta tid har kärnkraften ingen plats, då den är - oerhört sårbar, tar lång tid att bygga, är mycket teknik- och kapitalintensiv, och därmed försinkar och tränger undan den nödvändiga omställning som snabbt måste ske, bort från fossil energi till långsiktigt hållbara och förnybara energisystem. Förnybar, flexibel energiproduktion passar väl in i en modern energimix i Europas allt mer sammanlänkade elnät, medan den stelbenta och otidsenliga kärnkraften fungerar som stoppkloss.
Kärnkraftens etiska dilemmaär i dagens kortsiktiga samhällsdebatt närmast en ickefråga, men inte desto mindre helt fundamental: med vilken rätt tar vi oss friheten att producera kärnenergi för eget bruk och lämpar över det radioaktiva avfallet och kostnaderna på våra barn och barnbarn? Är det inte orimligt att vi utsätter kommande generationer och framtida natur för de risker, idag kända såväl som ännu inte kartlagda, som följer med kärnkraft? Kärnenergikedjans långsiktiga miljö- och hälsokonsekvenser är oöverblickbara - från smutsig uranbrytning och riskabel kärnenergiproduktion, till slutförvar i 100 000 år vilket gör energislaget helt oacceptabelt ur etisk synvinkel.
Avslutningsvis:vi i Nätverket Kärnkraftsfritt Bottenviken konstatera att Fennovoimas presenterade avfallsplan måste underkännas och reaktor Hanhikivi 1 nekas byggnadstillstånd, då hela kärnkraftsprojekt genomsyras av inkompetens, säkerhetsbrister och nonchalant kortsiktighet.
Elisabeth Holmström, Robertsfors