När Göran Persson tillträdde som statsminister efter en borgerlig och moderatstyrd regeringsperiod var landets statsfinanser tyngda av stora skulder.
Då uttalade denne pompösa man orden: ”Den som är försatt i skuld är icke fri.”
Hur löste han då detta dilemma? Ja, inte vågade han ta pengar från folk som hade mer än de behövde.
Pompöst och elegant gav han sig på de fattiga, det vill säga pensionärerna och deras pensionspengar. Han plockade ut flera hundra miljarder kronor av de pengar som var satta till, och som var förutsättning för, en god ålderdom. Då blev statens finanser i balans.
Nu har alliansen och Moderaterna åter försämrat landets finansiella läge. De har sålt ut våra gemensamt ägda tillgångar till olika entreprenörer, för att täcka upp de underskott som de orsakat genom sänkta skatter. Något som till största del kommit redan välbeställda till del.
Av alla de saker som blivit sämre, förutom skola, äldrevård med mera, så är läget allra sämst för infrastrukturen, en ren katastrof.
En lokförare rapporterade om stora problem på rälsen. Ingen åtgärd!
Strax efteråt spårade ett godståg ur på samma avsnitt.
Vad skulle ha hänt, eller hända, om ett fullsatt X2000-tåg i 240 km/h skulle spåra ur? Vem skulle våga ta på sig skulden för detta?
Till sist en observation, även den från inrikespolitiken. Den gäller det röstfiske som bägge blocken ägnar sig åt.
Vad som stör mig mest är att Löfven (S) fiskar efter röster från Folkpartiet, som försämrat skolan kollosalt, visserligen under tryck från Moderaterna men fegt ändå.
Tyvärr är Socialdemokraterna rädda för att Vänsterpartiet skulle rubba deras numera ”nästan-allianspolitik”.
Så jag hoppas att Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt kan få så mycket sympatier att sosseledaren och hans sympatisörer, som naturligtvis är rädda om sina stolar/löner, tänker om och agerar för ett rättvisare Sverige.
Dags för förbättring