Utökningen av strandskyddet till 300 meter på land plus 300 meter ut i vattnet, totalt 600 meter, som nu länsstyrelserna kan ta beslut om bedöms av många som en ren konfiskation/stöld.
Berörda fastighetsägare känner sig överkörda av myndigheter som gör inskränkningar på tvivelaktiga och dåligt underbyggda underlag, ibland med direkt felaktiga motiv för sina beslut.
Det finns redan tillräckligt med orörda stränder till allmänheten! Det finns inga skäl att konfiskera fler stränder eller vatten.
Med stöd av allemansrätten är det oftast idag fullt möjligt att passera nära stranden med båt, kanot, långfärdsskridskor eller liknande.
Om man lägger generellt strandskydd på stränder som inte är tagna i anspråk krävs en konsekvensanalys.
Den måste göras med hjälp av ortsbefolkning, markägareföreningar och företagare för varje berörd fastighet.
Men inga sakägare tillika berörda fastighetsägare/företagare får yttra sig!
Enligt regeringsformen s andra kapitel ska det klart kunna bevisas att det allmännas intresse väger tyngre än den enskildes för att denne ska tvingas avstå sin egendom till det allmänna.
Ersättning ska då också betalas för det intrång med inskränkt nyttjanderätt och förfoganderätt som företagaren/fastighetsägaren drabbas av.
På länsstyrelsen förutsätter man felaktigt att företagaren/markägarna har lägre kunskap än allmänheten/stadsbon och att allmänheten/stadsbon besitter mer empati och kunskaper om hur livet levs och hur djur och växtliv fungerar.
Jag anser för min del att företagare inom jord och skogsbruk har mer kunskap och erfarenhet om detta , men det finns nästan alltid ett glapp mellan allmänhetens kunskap och verkligheten som företagare inom jord och skogsbruk har bättre kunskap om.
Dagens strandskydd är en skam för Sverige och bör minskas till högst 30 meter om vi ska kunna öka bostadsbyggandet.
Företagare