Tänkt vy från E4, Collage arkitekter (2014). Ur Skellefteås kommuns samrådshandling.
En kortare version av insändaren har publicerats i Norran, pappersupplagan.
Skellefteå är en stad med visioner. Livsgnistan är stark och viljan att växa stor, men stadsplanerare och politiker börjar tappa perspektivet på sina storskaliga drömmar. Hämningslöst försöker man nu driva igenom planförslaget för två punkthus med 16 respektive 12 våningar vid Viktoriabrons södra brofäste.
Byggplanerna är storartade och kommunen entusiastisk, men frågan om vad husen tillför till staden mer än två malplacerade landmärken tycks ingen ha ställt sig.
En byggnads arkitektoniska kvalitéer beror på mer än dess gestaltning. Samspelet med omgivande miljö är avgörande för hur vi uppfattar byggnadsverket, en oförnekligen viktig aspekt som kommunen i sina byggplaner tycks ha förbisett. 16 våningar på Manhattan hade knappast fått någon att lyfta på ögonbrynen, men Tuböle är långt ifrån Manhattan
Tuböle är en lugn del av Skellefteå där villorna som sträcker sig högst två våningar upp från marknivå inrymmer barnfamiljer, pensionärer, hundar och katter.
Närheten till älven och centrum samt flertalet gröna ytor gör området idylliskt. Istället för att värna om denna idyll planerar man att bryta områdets fridfulla karaktär med två enorma byggen. Varken höghusen eller närområdet gynnas av denna karaktärsmässiga kollision.
Planerna om att satsa på höjden och bygga högre än vad som någonsin gjorts tidigare i Skellefteå påverkar inte bara Tuböleområdet, det förändrar hela stadsbilden.
Dessa byggnationer av absurda mått bryter brutalt mot den sympatiska höjdskala staden har idag. Byggnaderna kommer att dominera Skellefteås stadsbild, och obalansen förstärks ytterligare av dess placering söder om centrum.
Att våga bryta mönstret behöver nödvändigtvis inte vara fel. Tvärtom. Skellefteås arkitektur är i stort behov av nytänkande, men att bygga höghus är ett ytterst fantasilöst satt att bryta mönstret på och Tuböle är fel plats för det.
I vad som liknar en önskan att ta efter storstäderna har Norrlands kuststäder drabbats av höghusmani. Det byggs på höjden i Örnsköldsvik, Umeå, Piteå och Luleå.
Nu vill även Skellefteå följa efter i samma fotspår och satsa på bostadshus i omänsklig skala. Visserligen är det ett nytt inslag i stadsbilden, men höghusbygget är bara ett i raden av många andra och saknar helt nytänkande.
I sin iver att glänsa med svindlande höjder har arkitekter och politiker tagit oroväckande lättvindigt på flera viktiga förutsättningar för bygget. Nämnvärt är att den aktuella byggplanen till stor del placerats på parkmark.
Grönytorna är värdefulla inslag i vår stad som vi borde värna om och bevara från exploatering, inte förtäta med bebyggelse.
Dessutom förutsätter planen undantag från strandskyddet. Älven är det finaste Skellefteå har och strandskyddet finns för att säkra allas tillgång till stränder och vatten. Med två strandnära punkthus begränsas tillgängligheten såväl som siktlinjerna oförnekligen och det är högst relevant att ifrågasätta om det enligt vad kommunen påstår verkligen finns ett angeläget allmänt intresse starkt nog att upphäva strandskyddet.
Det bör även påpekas att information endast hämtats från enstaka stickprov gällande något så fundamentalt som geotekniska förutsättningar. Utifrån kunskap om älvdalen och erfarenheter från tidigare byggen i närområdet föreligger svåra misstankar om problem för den aktuella tomtmarken, trots det har inga fördjupade undersökningar gjorts.
Kommunens intentioner att bygga inte mindre än 16 våningar på sulfidjord med misstänkt risk for skred, ras och erosion utan att först göra en miljökonsekvensbeskrivning är högst anmärkningsvärd.
Skellefteå är en stad med visioner, men stadsplanerare och politiker får inte förvillas av storslagna drömmar. Livsgnistan och viljan bör fokuseras på de unika kvalitéter som staden har och förstärka dessa, inte konkurrera med dem. Istället för att inspireras av andra städer med andra förutsättningar bör utgångspunkten vara i de förutsättningar som råder här.
Skellefteå behöver inte skryta med väldiga höghusbyggen när det redan finns andra värden att vara stolt över och ta vara på.
Moa Holmgren
Skellefteå