Foto: Fredrik Sandberg/TT Foto: Fredrik Sandberg / TT.
Susanne Nyström gläds i en krönika den 29 januariöver att vårdnadsbidraget avskaffas, vilket hon menar skattefinansierar hemmafrun.
Hon gläds säkert också över "hemmafruklausulen”, i bostadsbidraget, som är en diskrimineringslag, vilket generellt sänkte hemmafrufamiljernas bostadsbidrag med 975 kronor per månad.
Bortafrufamiljernas bostadsbidrag påverkas inte trots att de betalar betydligt lägre inkomstskatt.
Detta ingår i statsmakternas heliga krig mot de icke rättrogna hemmafrufamiljerna. Dess mål är den slutgiltiga lösningen på hemarbetarfrågan.
Susanne Nyström gläds säkert över att hemmafrun och hennes familj är de enda medborgare i vårt land som generellt fråntagits rätt till socialbidrag.
Hon gläds säkert också över de enorma barnpassningssubventioner till de rättrogna bortafrufamiljerna genom det ”barnpassningsindustriella komplexet” det vill säga dagis.
Väldigt många bortafrufamiljer får väldigt mycket mera i bidrag och subventioner än vad de betalar i inkomstskatt.
Familjen har blivit ett skällsord och ska till varje pris splittras. Statsmakterna är så familjefientliga att de till och med betalar och/eller garanterar en speciell familjesplittringsgratifikation på 1 573 kronor per särkullbarn och månad.
Alla vi med demokratiska värderingar tycker att hemmafrufientlighet är lika avskyvärd som främlingsfientlighet, Det är enbart hatobjekten som skiljer.
Det är uppenbart att Susanne Nyström är så förblindad av sitt hemmafruhat att hon inte kan tänka klart (se Norran 8 januari). Där drar hon paralleller med den svenska hemmafrun, nazismen och svenska kvinnor som åker iväg och ansluter sig till Islamiska Staten.
Nej, Susanne, absolut ingen kan ta dig på allvar.
Det ska du veta Susanne att så länge det finns mammor vars modersinstinkt är starkare än dess förvärvsarbetarinstinkt kommer det att finnas hemmafruar, ert heliga krig till trots.
Elmer Johansson
Jörn
Svar direkt
Att jämställa åsikten att inte vara för skattesubventionerade hemmafruar med främlingsfientlighet är respektlöst. Det första handlar om hur skattepengar ska fördelas. Det senare om människor som diskrimineras, lever i rädsla i sitt eget hemland och fråntas en del av sina mänskliga rättigheter.
Angående bostadsbidraget så har jag inte nämnt det i min text. Vad gäller socialbidrag, eller ekonomiskt bistånd som det formellt heter, utgör det samhällets yttersta ekonomiska skyddsnät och ska gå till människor som av olika skäl inte kan försörja sig själva. Inte till dem som väljer att inte göra det.
Angående familjesplittringsgratifikationen på 1 573 kronor i månaden, så antar jag att skribenten syftar på underhållsstödet som betalas ut av Försäkringskassan till ensamstående föräldrar om den andra föräldern, som är underhållsskyldig, inte kan betala underhållsbidrag för sitt barn.
Givetvis ska utgångspunkten alltid vara att båda föräldrarna tar det ekonomiska ansvaret för barnen, oavsett om de bor ihop eller isär, men i de fall där den ena föräldern inte gör det är det både rimligt och nödvändigt att staten går in i den andra förälderns ställe.
Det är inte att vara familjefientlig, utan att garantera alla barn och ensamstående föräldrar en anständig levnadsnivå.
Och ja, jag är för skattesubventionerad barnomsorg, även om jag anser att maxtaxan bör höjas. Förskolan är en av de absolut viktigaste jämställdhetsreformerna i modern tid.
Susanne Nyström
Ledarskribent på Liberala nyhetsbyrån