Arkivbild: TT
Under flera år har regeringarna försökt få ordning på sjukvårdens köer och ekonomi genom olika statsbidrag. Kömiljarden, professionsmiljarden, patientmiljarden är exempel på sådana satsningar utan krav på effektivitetsökningar. Satsningar som till stor del gått till att fylla igen sjukvårdens slukhål. Totalt har nuvarande regering tillfört landsting och kommuner 35 miljarder kronor i ökade resurser sedan 2014 och mer kommer.
Statliga bidrag till vården för olika "riktade insatser" är vanliga och effekten av bidragen är ofta positiv - inledningsvis. Men kanske inte i ett längre perspektiv. Det konstaterar Riksrevisionen i sin granskning av statens styrning genom riktade statsbidrag" till hälso- och sjukvården.
Tanken med bidragen är att de ska användas "tillfälligt och undantagsvis" men enligt Riksrevisionen finns det exempel där bidrag betalats ut i över tjugo år.
I flera fall har också den bidragsfinansierade verksamheten helt upphört när bidragen slutat komma och i vissa fall har sjukvårdens prioriteringar styrts av bidragen och inte av lokala behov.
Riksrevisionen pekar på "regeringens oförmåga att avsluta bidrag" som pågått under en längre tid, och att detta gör det svårt för landstingen att planera.
Meningen med de generella bidragen till kommuner och landsting var från början att påverka den lokala verksamheten. Efter reformen användes bidragen först som det var avsett, men på senare tid har utbetalningarna ökat enligt Riksrevisionen, "utan att regeringen angett en ny strategisk inriktning".
Statsbidragen utgjorde 2015 en procent av landstingens budgetar. Visst borde det vara så att landstingen och kommunerna ska klara av sina uppdrag utan nådegåvor.
Gör man inte det så är det kanske dags för staten att bli huvudman och då får man också en mer jämlik hälso- och sjukvård.
Tage Ljungholm, Skellefteå