Trenden i dagens samhälle är att allt ska slås ihop och bli större. Det räcker inte att ha ett bibliotek, en teater, en konsertlokal i olika byggnader, nej allt ska in i samma hus, oberoende av hur väl fungerande verksamheterna är i nuvarande lokaler.
Så när kulturhus byggs blir det många gånger mer hus än kultur då pengarna inte räcker till både och.
Samma tendens finns inom vården där läkare och tandläkare ska in i samma lokaler. Då kallas det hälsocentral.
Vad dessa verksamheter vinner på att trängas i samma lokaler är för mig obegripligt, men sådan är trenden. Den planerade flytten av hälsocentralen i Skelleftehamn till större lokaler i Ursviken är ett exempel på detta. När mer ska in räcker inte de befintliga ytorna till.
Ständigt större enheter gör att det blir färre verksamheter, vilket gör de mindre orterna till förlorare. Vinnare är centralorten.
I Skellefteå kommun bor hälften av befolkningen i centralorten, medan vi är lika många som bor i övriga samhällen samt på landsbygden.
Utan de verksamheter som finns i Boliden och Skelleftehamn, Burträsk Byske, Ersmark, Jörn och Lövånger skulle Skellefteå stå sig slätt. Vilket inflytande har vi på det som händer inom kommunen och vad får vi tillbaka för våra skattepengar?
Varför får inte vi som bor i mindre orter behålla vår samhällsservice ? Varför satsa mångmiljonbelopp i centrala stan på kulturhus och äventyrsbad, som vi har marginell nytta av?
Det finns ett behov av samarbete mellan de mindre samhällena i Skellefteå kommun så att marginaliseringen inte ökar ytterligare. Därför är det tråkigt att debatten kring flytten av Skelleftehamns hälsocentral utvecklats till en strid mellan Skelleftehamn och Ursviken.
Detta gynnar ingen av oss, däremot kan de som bestämmer fortsätta att härska genom att splittra.
Erik SolbuSkelleftehamn