Insändare: Spara där det inte gör så ont

Det är oroande att se hur de styrande inom kommunen hanterar sjukfrånvaroninom till exempel äldreomsorgen.

Personalen på golvet önskar inget mer än att få fler skallar till verksamheten, men ledningen är inte lyhörd för dessa önskemål. Man föredrar ett förhöjt sjukskrivningstal, med andra ord: personalen betraktas som en slit- och slängvara.

Vad är totalkostnaden långsiktigt för detta synsätt? Kommunens HR-chef vid socialkontoret säger enligt artikeln ” Sjukfrånvaron stiger inom äldreomsorgen” i Norran: ”Det är inte heller så att pengar alltid är svaret, det kan handla om att arbeta smartare.”

Förvisso är detta säkert sant i ett första skede, men detta stadium torde vara passerat för länge sedan.

Det är dags att titta på kostnaderna i ett längre perspektiv samt att se bortom sitt eget konto, det vill säga en helhet.

Spara där det inte gör så ont. Ett exempel där det torde gå att spara är ett extra kommunalråd. Varför behövs det plötsligt två, det vill säga dubbla fasta utgifter (lönen torde inte vara halverad) samt en hel del övriga dubbla kostnader. Kan inte ett kommunalråd jobba smartare?

Synd att Skellefteborna inte fick folkomrösta om den extra utgiften, förmodligen hade det blivit nej även där.

Exemplets makt är stor