Det finns många missuppfattningar och rena lögner som florerar i argumenteringen från Vänsterpartiet och de många socialdemokrater som driver frågan om vinstbegränsning/vinstförbud inom välfärden.
Hade Ilmar Reepalus välfärdsutredning verkligen handlat om att begränsa vinsten hade man kunnat diskutera begränsningar mer seriöst. Problemet är bara att förslaget inte handlar om att begränsa vinsttaget till sju procent.
Istället är förslaget i utredningen att maximera avkastningen på ”det operativa kapitalet”, förenklat sagt, att maximera avkastningen på de pengar som bolaget har i kassan eller på banken.
Detta gynnar stora bolag med mycket pengar som kan göra vinster inom andra områden än inom välfärden.
Småföretagare inom välfärden kommer alltså att slås ut medan utlandsägda riskkapitalbolag i stort sett kan fortsätta som förut. Det är väl inte den utvecklingen som Reepalu, Jonas Sjöstedt och vänsterflygeln inom (S) vill ha?
Blir detta förslag verklighet behövs dessutom en enorm kontrollapparat med nya lagar som drabbar alla företagare för att säkerställa att vinster inte ”göms undan” i bokföringen genom att de kallas för något annat.
Vi kan lugnt räkna med att redovisningsfirmor och revisionsbyråer kommer att göra sitt bästa för att hitta kryphål i lagstiftningen och hjälpa större företag att gömma undan vinster, något som en mindre företagare knappast har råd med. Det blir alltså ännu mer krångliga regler att hålla reda på för alla företagare.
Det är anmärkningsvärt att de ledande i kampanjen för vinstförbud/vinstbegränsning, vänsterpartisterna Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt och många socialdemokrater, är så uppenbart okunniga om företagsekonomi och hur det fungerar att driva företag. Dessa höga politiker borde faktiskt veta bättre.
Roger Hammarsten, Ursviken