1. Politikerna och landstingets tjänstemannaledning måste engagera sig mer i primärvårdens problem. Mantrat har varit att primärvården ska avlasta sjukhusen. Arbetsuppgifter har förts över till primärvården utan utökning av resurserna.
Frågan ledningen måste ställa sig nu är hur sjukhusen kan avlasta primärvården.
2. Arbetet på hälsocentralerna ska inrikta sig på de vanligaste sjukdomarna. Kroniskt sjuka äldre, ofta med många sjukdomar och ibland med sviktande minne, bör prioriteras. Detta kräver mer tid, men en bra äldre- och hemsjukvård kan minska behovet av sjukhusvård.
3. Diagnos och behandling av en del sällsynta sjukdomar ska sjukhusen ansvara för. Patienter med svår smärtproblematik bör få hjälp vid specialiserade mottagningar, liksom personer med omfattande rehabiliteringsbehov och vid svåra utmattningssyndrom. Företagshälsovård måste utvecklas och ta större ansvar för personal som är sjukskriven.
Hittills har landstingets och många sjukhusklinikers ledning varit helt ointresserade av att diskutera förslag som dessa. Svaret har varit att den specialiserade vården på sjukhusen ej klarar av det. I landstingets handlingsplan för att bli oberoende av inhyrd personal nämns endast kort att man ska se över flöden mellan hälsocentraler och sjukhus. Min erfarenhet som läkare säger mig att detta är till intet förpliktigande och har snarast lett till utökade arbetsuppgifter för primärvården.
Det måste bli slut på allt tomt prat om primärvårdens betydelse. Nu krävs handlingskraft från politiker, tjänstemannaledning och även av läkare, både på sjukhus och på hälsocentraler, för att en förändring ska ske. Arbetet måste bedrivas på annat sätt än tidigare.
Avgränsa och prioritera hälsocentralernas arbetsuppgifter. Alla kliniker på sjukhusen bör komma med förslag hur de kan avlasta hälsocentralerna . Möjligheterna att lokalt på hälsocentralen påverka och utveckla arbetet måste förbättras.
Mats Gustavsson, Skellefteå