Arkivbild: Francisco Seco/TT Foto: Francisco Seco.
I dag är den förhärskande idén att det glada och problemfria alltid vinner i alla möten människor emellan.
Det finns säkert folk som har en glad grundstämning och som vill att deras glädje ska smitta andra och som tror att de räddar liv överallt. De tror verkligen att de är bäst i världen och smilar glatt vidare.
Detta är inte särskilt kul om man är född sur. Jag menar att folk verkligen inte förstår vilken enkelspårig tillvaro de bidrar till.
Istället borde var och en själv få bestämma hur den vill vara och bli uppfattad av andra. Man kanske trivs bättre att vara sur med vissa och glad med andra.
Kanske har man inte energi att ständigt låtsas vara glad om man inte är det.
Kanske vill man satsa den glädje man har på sitt privatliv och inte orkar vara glad överallt. Man kanske till och med mår bra av att vara sur, om man till exempel bär på något trauma.
Omgivningens dom är dock hård. Glad ska man vara, sådan är regeln. Tagga ner, kanske den sure inte bryr sig om vad de glada tycker.
Sluta döma folk och rikta blicken inåt istället.
Den som är glad kanske ändå inte är så bra. Världen är så ruttet ytlig, så jag kan spy.
Snart skrattar väl folk på begravningar också.
Sandra Viktorsson, Ursviken