Foto: JESSICA GOW / TT.
Svar insändaren med rubriken Svenska elevers bästa ämne - undanflykter
Nu är det två år sedan jag lämnade gymnasieskolan. Min upplevelse av den är att eleverna blir behandlade som barn.
Barn som bara ska göra som lärare och föräldrar säger. Men i själva verket är de tre åren i gymnasiet en övergång till vuxenlivet och eleverna är unga vuxna med en egen vilja och drömmar.
För det första är extrajobb inget val för vissa gymnasieelever. Studiebidraget på 1 050 kronor i månaden räcker inte långt och bor man under veckorna inte hos sina föräldrar eller har det tufft ekonomiskt i familjen är ett extrajobb välkommet.
Skolan eller lärare bör inte förhindra sådant som kan utveckla en ung människa, som ett första jobb till exempel.
Elevernas prioritering av utlandsresor före studier kan bero på att nivån på svenska gymnasieutbildningar är tragiskt låg. När eleverna känner att de inte lär sig något drar de sig där ifrån.
Och vem vill neka studenter att resa en vecka i slutet av året? Ska närvaron verkligen betyda så mycket att det påverkar betyget?
Jag tänker att det är kunskaperna och förmågan att få tag på kunskap som borde bedömas.
Att hela resten av Europa tänker att det är nu, på examensproven, som det gäller att visa vad man har lärt sig känns som fakta plockat direkt ur luften.
För alla människor är olika och det lär finnas de som inte orkar och inte prioriterar studier i alla länder i Europa. Inte bara i Sverige.
Du som skrev insändaren och är gymnasielärare, varför jobbar du med unga vuxna när du själv har en cynisk bild av dem?
Jag garanterar dig att många av dessa ungdomar vill lära, om systemet hade låtit dem.
Linnea StenbergSkellefteå