Arkivbild: Scanpix
Det finns få officiella tillfällen där det är lämpligt att höga befattningshavare uppträder i skjorta utan slips. En lös och fladdrig skjortkrage ger ett bestående intryck av makthavare, som nyligen avslutat ett nattklubbsbesök, och i arla morgonstunden hastigt tvingats upp ur sina nattläger. Att slipsen är en förträfflig lösning på ett svårt problem med naken skjortkrage, har fått ge vika för en klädkod som väcker förundran och löje.
Denna märkliga sedvänja uppstod, när ledaren för Nya Moderaterna förmodligen gav order om att slips skulle avlägsnas i så många sammanhang som möjligt.
Dess gamla symbolvärde kunde störa uppbyggnaden av det nya ”arbetarpartiet”. Och som på ett pärlband följde industriledare och andra efter. Det var glada pojkar, och det fick gärna synas att de hade resurser om skjortan var tillräckligt uppfläkt.
När saken påtalades i en rikstidning, med Leif Östling som exempel på strikt och seriös framtoning, så vad gör chefen för Scania?
Jo, i kommande möten uppträder herr Östling i skjorta utan slips. Skjortan var dock väl struken. Så stark är kraften i ett diskret påbud från regeringskansliet. Nu återstår en bekymrad statsminister iförd t-shirt.
Alliansens idétorka verkar även sammanfalla med bruket att avlägsna en viktig detalj i deras formella klädsel.
Egentligen handlar inte saken om att bära slips eller inte, utan om respekt och integritet. I nedklädningens tidevarv förekommer försäljning av jeans med gulbruna ränder, som om bäraren misslyckats vid toalettbesök. Förespråkare för denna individuella livsstil är påtagligt verbala, med standardsvaret ”det angår inte..!”
Att demonstrera rikedom med gällivarehäng och sönderrivna byxben är således, typ trendigt.
Yngve Nilsson
Boliden