Företag i branscher där konkurrensen fungerar rationaliserar när inkomsterna från sålda varor och tjänster inte ger erforderligt överskott.
När staten eller kommuner har små intäkter i förhållande till utgifterna höjs skatterna och eller så sparar man enligt osthyvelprincipen.
Skattekramare är ivriga påhejare till höjda skatter. Detta trots att de borde inse att höjd skatter på arbetsinkomster och företagsvinster betyder färre arbetstillfällen och mindre incitament för att arbeta.
Jag har hört socialister säga att om stat och kommun anställer arbetslösa är det bra för landets ekonomi. Det är bara sant om de produkter eller tjänster som den anställde skapar är säljbara med mervärde.
Att alla anställda betalar skatt har liten betydelse om deras egen lön betalas med skattemedel. Att som skattekramarna tro att det är ekonomiskt bra för landets ekonomi att både kommun och stat att ha många anställda tyder på tanklöshet.
Det totala skatteuttaget i Sverige är större än i jämförbara länder. Ändå har en del av dessa avgiftsfri sjukvård, bättre skolresultat och andra välfärdstjänster.
Ser skattekramarna någon gräns för skatteuttaget i Sverige? Att spara enligt osthyvelmetoden är inte att förakta men ger små besparingar och tycks framförallt drabba folket på golvet.
Rationalisering genom ändring av verksamhetens organisation och arbetsmetoder genom att konkurrensutsätta egna verksamheten skulle säkert ge större och mer bestående besparingar.
Både skola, vård och omsorg bör därför liksom byggande och underhåll konkurrensutsätta genom att till större del privatiseras.
Liberal