Arkivbild: Scanpix
Delägaren av Lomsjö Bär fälldes för grovt skattebrott i miljonklassen och fick fängelse och näringsförbud. Hur kan en sådan respektabel person tjäna sådana belopp utan att äga något? Det är enkelt. Han har inte gjort något fel. Det är markägarnas och myndigheternas fel.
Att utnyttja arbetskraftsinvandring är enkelt när det inte ingår i Migrationsverkets arbetsrutiner att vid arbetstillstånd kontrollera om arbetsgivaren äger eller har nyttjandeavtal för de bär som ska plockas.
Naturvårdsverkets broschyrer behöver bara innehålla regler om vad som är tillåtet när man vistas på svenska skogsegendomar. Boende eller besökande i landet måste själv ta reda på lagar och regler som rör äganderätten.
Det finns lagar som skyddar ägandet men det är upp till ägaren att använda sig av dessa, ingen annan. Om man struntar i att någon tar olovandes det du äger har ingen olaglighet skett.
Detta utnyttjade bärföretaget när det hade anställda som arbetade på fel arbetsplats. Så fungerar svensk demokrati. Som ägare får du skylla dig själv.
Bärbranschens likgiltighet och hänsynslöshet mot allemansrätten och företags egendomar är inget olagligt så länge markägarna tillåter det. Även företagsanställda bärplockare får vandra, tälta, göra upp eld, plocka bär och svamp, vilket allemansrätten tillåter, men det är bara rennäringen som har rättigheter att ta något från skogen, utan att fråga ägarna.
Hur kan ägarna stävja svinnet av bärtillgångarna, som vid försäljning beskattas som inkomst i näringsverksamhet, stänga bruksvägar, arbeta i förebyggande syfte genom att avvisa all tänkbar brottslighet med hink?
Den rättigheten har ägaren. Den avvisade får genom rättsväsendet stämma skogsföretaget för att visa sin lagliga rättighet till företagets egendom. Seriösa företag tecknar avtal om egen råvara saknas.
Leif Lundmark
Finnträsk