I en insändare 20/4 ställer Thomas Ottossonett antal intressanta frågor. Han hänvisar bl,a. till Robert Tedesteds bok Myggoras kamp: Den gode Tedestedt har fel i ett avseende, nämligen åren, Skellefteå som Sveriges idrottsstad började redan i början av 1950-talet.
Jag skallkomplettera med de sporter där Skellefteå var framgångsrika:
Bandy: SIF var övre Norrlands suveränt bästa klubb men fick inte spela i Allsvenskan pga det geografiska läget. Två landslagsmän kom dock härifrån, Orvar Bergmark (Byske) och Lennart Backman.
Boxning: 40-talets framgångar hade sinat och under 1950-talet var det bara Tage Andersson som hade större nationella framgångar.
Brottning: Tre-fyra klubbar fanns i nuvarande kommunen och hörde till norrlandseliten, SAK, Rönnskär och Boliden. Burträsk hade Garvis Burman som bäste man. Boliden hade storaframgångari fyrstadsbrottningarna.
Gymnastik: Evy Berggren tog guld i gruppgymnastik i Helsingsfors OS 1952.
Backhoppning: Harry Bergqvist vann Juniortävlingen i Holmenkollen (1952 el 1953) Stor sak i Rikspressen.
Isracing: Ett flertal förare tillhörde Sverige-eliten (bröderna Burlin och bröderna Engström).
Bilrally: Simon Boström svensk mästare ett antal gånger.
Speedway: Norrskenen hette klubben (del av SMS) Åke Lapplinkan Lindqvist och Foppe Forsberg de bästa. "Foppe" blev proffsförare i England.
Orientering: Halvard Nilsson svensk mästare och landslagsman. Laget vann SM i Budkavle med J-E Holmqvist, Halvard, Valter Marklund och jag tror det var Arne Westring. Damerna var under hela 1950-talet en av de främsta lagen i Norrland
Simning: S 34 var en av Sveriges främsta klubbar. Rolf Olander med i lagkappslaget i Helsingfors OS. Peter Bergengren var Svergebäst på 100m frisim -57 el -59. SM på 100 rn frisim samt ett antal lagkappsegrar. Är f ö fortvarande aktiv och har vunnit ett antal VM för veteraner men bor tyvärr i Halmstad.
Skidskytte: Mauritz Warg Svensk mästare. Boliden hade ett väldigt bra lag.
Tyngdlyftning: Eugen Jonsson Svensk mästare i enarmslyft.
Fotbollslagen fick inte spela i Allsvenskan förrän hösten 1954.
Före det spelades en Norrlandsfinal och 1951 vann AIK i Sundsvall finalen mot Giffarna med 12 - 0.
Bridge: Sporten tillhör inte Riksidrottsförbundet men är ackrediterade sport av IOK och får använda det olympiska ringama. 1960 anordnades OS För första
gången (Turin). Med i det Svenska laget var Manke Andersson och Henry Sundberg. Skellefteå var bästa landsortsklubb i början
av 50-talet, och Andersson/Sundberg tillhörde landslaget i ston sett hela 1950-talet. Skellefeås framfart ibridgen nämndes ofta i
rikstidningamas sportspalter.
Att Skellefteå blev så välkänt som idrottsstaden under denna tid berodde inte enbart på duktiga ledare och aktiva. En stor del till
berömmelsen bidrog Norrans sportjournalister Helge Notre Norén, som även skrev i Expressen, Allan (Ali Baba)Laisfeldt, som även skrev i Rekordmagasinet, samt hos NV Puttrik (KH Vikström) och Rufus Nyström, hos VF Gucken Dahlin och hos ND Tess Sandberg.
Vad är att göra nu:
Det behövs betydligt bättre träningsmöjligheter. Ett antal idrottshallar så att ungdomarna får närmare till träningen, året-runt träning
är i princip ett krav. Träningsplaner för utomhussporter behövs också. Föreningarna har vad jag vet kommunalt stöd i form av administratörsersättnig. Under 1950-talet var det i stort sett bara deellt arbete. Duktiga utövare kunde få träningsoverall och iknande utrustning. Ma n skulle vara amatör
OS godtog proffs först på 1980-talet. Tränama fick ersättning men det var i stort sett bara Skellefteå AIK som hade råd med proffstränare.
Owe Lindström, fd styrelseledamot i AIK, men även Sunnanåare.