Foto: Skellefteå.
Jag bor i en fantastisk kommun. I Skellefteå går man går på fakta och tar inte beslut på felaktiga grunder. Elöverkänslighet är klassat som ett funktionshinder, även om starka krafter förnekar detta.
Att även fortsättningsvis ha möjlighet att söka bidrag för elsanerig av sin bostad är mycket viktigt för oss som är drabbade. Vi är många och blir i snabb takt allt fler.
Vi syns inte då många av oss är diskreta med sitt funktionshinder eftersom vi kallas för inbillningssjuka.
Om vi och våra anhöriga skulle gå man ur huse för att demonstrera för att vi också ska få finnas till, ha en fungerande bostad, ha tillgång till det samhälle som vi betalar skatt till och inte minst, att vi inte ska behöva hånas och förlöjligas.
Då skulle demonstrationståget bli mycket långt.
Min kommun, Skellefteå, arbetar för att öka befolkningen till 80 000 invånare.
Med tanke på att antalet elöverkänsliga idag är ungefär lika stort som antalet diabetiker, och stadigt ökar, är det kanske hög tid att på allvar diskutera frågan om några lågstrålande områden inom kommunens gränser.
Det går inte att blunda för detta eskalerande hälsoproblem hur länge som helst.
Gullvih Karlsson, Skellefteå