Arkivbild: Pär Lindström
Signaturen Trebner gör en orättvis analys av befolkningsutvecklingen i Skellefteå i insändaren den 5 februari.
Statistik går att använda för att understödja en i övrigt felaktig bedömning. Skälet till att man väljer 1968 som jämförelseår kan inte vara något annat.
Det året har det då relativt nyinvigda universitet i Umeå cirka 2 000–3 000 studenter. Detta är en statlig etablering som kommit att prägla Umeå som stad och kommun ända sedan dess.
Antalet studenter vid universitet är i dag omkring 36 000. Vem som helst förstår att med 36 000 studenter kommer oerhört många andra personer. Universitet behöver lärare, forskare, administrativ personal och det driver på byggandet av bostäder, service och handel av alla möjliga slag.
Skellefteå har inte fått den typen av ”stöd” från staten sedan 1968, utan har av egen kraft lyckats bibehålla både befolkning och möjligheten till jobb.
Skellefteå kommun genomgår under samma period en enorm strukturomvandling, från att vara en industristad till att bli en stad med en bred data- och tjänstesektor.
I dag återfinns drygt 70 procent av de sysselsatta inom tjänstesektorn.
Det har krävt hårt arbete från företrädarna för det socialdemokratiska partiet, från fackföreningsrörelsen och många andra.
Den slutsats jag drar av utvecklingen under perioden från 1968 till idag är att ledningen för Skellefteå kommun, Socialdemokraterna, har lyckats fantastiskt bra utifrån de förutsättningar som funnits.
Umeå brottas fortfarande med en hel del problem, på grund av växtvärk, men har ändå haft en ganska behaglig resa under perioden.
Så både den valda perioden och den analys som Trebner gör av utvecklingen i Skellefteå är helt missvisande och vilseledande.
Catrine Arvidsson, Skelleftehamn