Ledarskribenten Mikael Bengtsson skrev den 28 oktober om Skellefteå Stadsmission och berättade om dess stora brist på pengar.
Visst har privata gett donationer som förbättrat situationen ett tag, men pengarna är snart slut igen, eftersom det nu är många som måste få mat, hjälp och stöd.
För ett år sedan hade jag parkerat vid järnvägsstationen. Det var mycket halt utanför bilen och is på asfalten. Hur skulle jag klara det?
Då såg jag en äldre man med slitna kläder och trasiga skor sitta på en bänk. Han såg mitt dilemma och sa att han skulle hjälpa mig, tog min hand och lotsade ner mig till den nedre trottoaren. Sedan vandrade han västerut till Stadsmissionen.
Jag blev verkligen rörd. De personer, som denne man, som jag träffat har trots alla deras brister alltid varit så vänliga.
En del kanske tror att Stadsmissionen enbart är kyrkornas ansvar, nämnas kan också att många numera har gått ut kyrkan. Stadsmissionen är en plats där många fått hjälp och stöd, som bevisligen har lyckats komma ur sina svåra problem. Visst har vi i stadskärnan sett att det inte är så många som sitter där nu.
Jag håller till 100 procent med Mikael Bengtsson om att våra valda politiker nu måste svara ”ja” på frågan om vi ska ha kvar Skellefteå Stadsmission.
Kommunen har detta år gett 300 000 kronor. Det är en mycket liten summa och det vore en katastrof om Stadsmissionen måste läggas ner.
Visst är det affärer och privatpersoner som ger olika bidrag men det som behövs är ett rejält kommunalt stöd.
Ni som har läst detta, påverka era politiker snarast. Tusen tack, ni som arbetar för de svaga.
Ingrid HolmbergSkellefteå