KALHYGGE. Skövlingen fortgår med en rasande fart, anser skribenterna. Foto: Monica Svensson, Bollnäs.
Glada i hågen åker vi ut för att inventera vilka arter som finns i den nyckelbiotopklassade skogen intill naturreservatet Guortesliden/Sierratjivvielge, öster om Deppis, Arvidsjaur.
Väl där står vi helt stumma!
Ett kalhygge med kvarstående ensamma sälgar är vad vi ser. På kvarsittande snitslar runt trädstammarna står det Sveaskog!
Våra hjärnor går igång: Hur kan ett FSC-märkt skogsbolag avverka en nyckelbiotopklassad skog? Överlever dofttickan, lunglaven och andra arter som nu plötsligt fått en helt ny solbelyst växtplats? Är det nödvändigt att avverka ända fram till naturreservatsgränsen?
Är det Sveriges medborgares avsikt att den utbredda skövlingen av våra få rester av gammal skog ska fortgå till det bara finns smulor kvar? Är det för oss människor och andra arter långsiktigt hållbart att fortsätta skövlingen?
Kommer Norrland att helt utarmas på sina naturtillgångar och i så fall för vems vinning? Klarar vi människor oss utan den genuina skogen som betyder så mycket för vårt psykiska välmående?
Forskningsresan i Naturvårdens Utmarker genomfördes 2014 i Glommersträsk och dess närområde. Att under en och samma vecka få uppleva harmonin, skönheten och artrikedomen i några av de riktigt gamla skogarna och därefter se får en verkligen att fundera över vad som egentligen är meningen med livet!
Vi som besökte den skändade nyckelbiotopen var:
Anita Bodin, Bollnäs
Bengt Jürs, Lund
Ellinor Delin, Uppsala
Johan Moberg, Uppsala
Karin och David Häggblad, Åsele
Lotta Delin, Sandviken
Monica Svensson, Bollnäs
Thorleif Joelson, Uppsala
SVAR DIREKT
Sveaskog utförde hösten 2012 en avverkning åt en privat markägare i det område som nämns i insändaren. Innan avverkningen fick vi veta att en del av den planerade avverkningen var klassad som nyckelbiotop.
Vi tog kontakt med Skogstyrelsen eftersom både vi och markägaren önskade en kvalitetssäkring av nyckelbiotopens avgränsning. Vår affär med markägaren gällde under förutsättning att området inte var nyckelbiotop.
Vi hade en dialog med Skogsstyrelsen och vi uppfattade att de ansåg att nyckelbiotopens ursprungliga avgränsning inte var korrekt och att den därför fick en ny avgränsning. Vår avverkning utfördes utifrån dessa nya gränser.
Vi kan idag konstatera att området i sin helhet ligger kvar som nyckelbiotop i Skogsstyrelsens register. Det innebär att någonstans längs vägen har det uppstått missförstånd eller funnits brister i hanteringen.
Det känns mycket olyckligt. Vi kommer därför ta kontakt med Skogsstyrelsen och reda ut det inträffade för att undvika liknande händelser i framtiden.
Ann Eklund,
Resultatområdeschef
Södra Norrbotten Sveaskog