Degermyrans avfallsanläggning på Solbacken i Skellefteå. Arkivbild: JEANETTE LÖVGREN
Ibland överträffas den mest sagolika dikt av en krass verklighet.
I min enfald har jag trott att vi i Sverige är världsmästare på avfallshantering.
Våra gröna och bruna tunnor för olika fraktioner. Våra välskötta återvinningsstationer där vi pliktskyldigast sorterar avfallet för att minska förbrukningen av metall och annat material. Samtidigt minskar våra deponier av sopor som inte kan återvinnas. Nu inser jag att jag levt i en drömvärld. Svenska Dagbladet har tillsammans med norska Aftenposten kartlagt svensk sopimport, speciellt från Norge.
I artiklar 22 och 23 juni redovisas resultatet som är minst sagt häpnadsväckande. 2014 importerade vi 2,3 miljoner ton sopor. Tänk dig att 300 000 sopbilar fylls med sopor från bland annat Norge, Storbritannien och Irland och kör till Sverige. 820 bilar/dag med åtta ton sopor vardera. Detta eldar vi upp i våra värmeverk.
Varför? Svaret är enkelt: Pengar! Bränslet är inte bara gratis, verken får betalt, cirka 400 kronor per ton, för att elda upp soporna. Norska kommuner betalar 400 miljoner kronor per år för sin export hit, vilket är för billigt, enligt Pål Mikkelsen, vd för en sopförbränningsanläggning i Oslo. Mycket av det som bränns skulle kunna återvinnas i stället. Norsk återvinning minskar och flera förbränningsanläggningar i landet hotas av konkurs.
Det märkliga är att alla inblandade i processerna, har fattat alldeles riktiga beslut vad gäller ekonomisk tillväxt, vilket säger mycket om vår definition av det begreppet!
I SvD:s artiklar skrivs bara om ekonomin och värmeutvinningen när soporna förbränns. Inte ett ord om vart soporna tar vägen! Sanningen är att inget försvinner, inte en enda liten atom. Det som matas in i pannan kommer ut genom skorstenen eller med askan. Vi importerar mängder med avfall som vi sprider ut i luftrummet och på våra soptippar!
Enligt SvD 23 juni säger Weine Wiqvist, vd för branschorganisationen Avfall Sverige ”Det är ju inte vårt problem att avfallet inte sorteras rätt i Norge”. Kanske det, men att vi sprider avfallet här, är vårt ansvar! I tv:s Västnytt i början av juni fanns ett inslag från Lidköpings soptipp där deras värmeverk dumpat sin aska. Halten av bland annat bly i spillvattnet var långt över fastställda gränsvärden. Hur många liknande deponier finns det i Sverige? Det vet jag inte, men jag har insett att svensk sophanterings förträfflighet är en sagolik skröna! Jag känner mig lurad!
Bertil Wallgren
Floby