Arkivbild: Scanpix
Efter att ha varit sjuk och nyligen varit inlagd på Skellefteå lasarett så förstår jag behovet av mer pengar.
Väntetider, överbeläggningar, patienter i korridorer, personal som springer allt vad de hinner och mer därtill.
Ni som så envist ivrar för en bro för 400 miljoner kronor har förmodligen inte varit sjuka, så ni vet inte vad det är frågan om. Bedrövligt!
I Norran den 12 juni står att läsa: Gott om sjuksköterskor som vill jobba – men det finns inga pengar.
Våra skattemedel ska först gå till det som behövs. Alltså vård samt omsorg och skola. Ska det vara så svårt att förstå?
Nu får vi hoppas på att Skellefteås nya kommunalråd, Lorents Burman, som sägs vara förståndig, lyssnar på folket och lägger brobygget åt sidan.
Titta också på våra samhällen utanför stan, vad får vi där?
Även om man har en röd blomma på kavajslaget får man använda sunt förnuft.
Besviken komunmedborgare