Häromdagen intervjuades ett antal läkare i Västerbottensnytt om att det mycket ansträngda läget inom öppenvården i länet just nu.
Reportaget var från Erikslids hälsocentral i Skellefteå. Norran skrev lördagen 28 november om att sjuktalen ökar från cirka tio till tretton sjukdagar i snitt samtidigt som målet är att sjukdagarna ska ned till nio.
Detta är två bilder ur dagens verklighet som smälter ihop till en bild.
Folk mår sämre, sjukskriver sig mer och belastar vården mer. Främst är det i öppenvården detta kanske märks mest.
Men vad är orsakerna? Det går inte att svara kortfattat på den frågan. Men ledtrådar är förstås arbetsmiljö och oro för nedskärningar och arbetslöshet inom många sektorer.
Vi som har hamnat i någon av de så kallade ”faserna” vet att det är en ständig kamp hela tiden. En kamp för ekonomin, för att få tiden att räcka till för arbetssökeri och diverse rapportering till myndigheter.
De som har vad som kallas riktiga jobb blir trötta av att nya krav ställs hela tiden. Bemanningsföretag och företag som hyr ut arbetskraft används allt oftare, men frågan är om det är den rätta lösningen på lång sikt.
Yrken som är speciellt utsatta är vårdpersonal, poliser, brand- och räddningspersonal, byggsektorn, chaufförer samt förskole- och skolpersonal.
Här har politiken en viktig uppgift. Borde man inte prioritera yrkesgrupper som är viktiga för samhällets funktioner?
Resurser måste ges till yrken som svarar för tryggheten i samhället.
Olov Wikström, Skellefteå