Dagens samhällsklimat skapar fler och fler sjuka och skadade själar, människor som går in i väggen och blir långtidssjukskrivna.
Och när dessa människor väl är ute ur leken så anklagas dessa, och blir utsatta för påhopp, av friska som jobbar, de som stressas och pressas av för mycket jobb.
Den som är stressad, frustrerad och arg orkar inte ha så mycket förståelse för sina systrar och bröder som har kastats ut i kyla och sjukdom.
Friska människorna som jobbar kan bli arga och tycker att sjuka inte drar sitt strå till stacken, lever på bidrag och är samhället till last.
Så är det igång och alla skyller på varandra.
När jag ser på vårt samhälle, hur saker och ting har utvecklats i negativ riktning, blir jag mycket bekymrad och förskräckt.
Människor slås ut, värderas utifrån kön, inkomst och utbildning. Fia med knuff. Först till kvarn. Idealen för hur vi människor bör leva och hur vi ska se ut är mycket förvridna och orealistiska.
Det finns ingen balans, utan mest antingen eller, i det samhället vi ska inordna oss i.
Vi måste få ett humanare arbetsliv, bättre klimat ute på arbetsplatserna och i samhället i stort. Det måste bli mindre stress och med krav som inte känns övermäktiga.
Som sjuk har jag ett problem, men jag är inte ett problem eller min sjukdom
Ingen människa väljer sjukdom utan det är något man drabbas av.
En tänkare