Anna Lindh på besök hos Urkraft, Skellefteå, 2002. Arkivbild: Lars Eriksson
Jag hade förmånen att under några år (1992–96) samarbeta med Anna Lindh. Under min ordförandetid i Skellefteå museum var jag också ledamot i Kommunala museers samarbetsråds styrelse.
Anna var då kulturborgarråd i Stockholm och ordförande i samarbetsrådet. Hon var så öppen och trevlig som man fått intryck av via tv-program den senaste tiden.
Men personligen minns jag bäst en kommentar som hon fällde. Vi som växt upp på landet och i olika landsdelar gör kanske vårt bästa för att prata ”fint” som vi sa. Alltså svenska.
Men att vi var norrlänningar gick inte att missta sig på. Och en gång sa hon spontant: ”Jag tycker om ditt språk.”
Då var det nog inte ordvalet i första hand hon tänkte på, utan dialekten, den norrländska brytningen. Den ingav trygghet, tyckte hon.
Det var en tung dag för många av oss när hon miste livet.
Allan Boström, Skellefteå