Sjukvården i länet försämras på grund av läkarbrist samtidigt som den dras med stora ekonomiska problem. I denna situation löser Västerbottens läns landsting det med att centralisera allt mer till Umeå.
De som var på Skellefteåuppropets möte med politiker och hörde Kurt Bomans redovisning fick veta att det aldrig varit så många läkare utbildade i landet som nu. Ändå denna läkarbrist. Hur har det blivit så?
På 1990-talet var hälsocentraler nära fullbesatta med läkare. Då kom den så kallade husläkarreformen då vi skulle välja husläkare. Det fungerade bra till en början tills bemanningsföretag började hyra ut läkare. Att stafettläkarsystemet blev det stora gisslet tycks nu alla inse. Det minskar tillgången till personal och är oerhört kostnadsineffektivt.
Privatiseringen blev alltså det stora misstaget. Inte för att privata hälsocentraler var sämre utan för att läkare inte vill vara egenföretagare. Att landstingets politiker från höger till vänster nu löser problemet med att låta sina byråkrater centralisera vården till NUS förvärrar situationen än mer. Tydligen har man inte ens ansträngt sig att besätta tjänsterna i norra länet visade Skellefteåuppropets granskning!
Enda sättet att nu radikalt ta tag i detta är att återställa den gamla organisationen. Det är dock inte enkelt och måste ske bit för bit. Här i vår kommun så har vi kanske bäst resurser att ingripa själva med att kommunen hjälper till och tar över rekryteringen av läkare/personal, gör det lockande medfin bostad etcetera. Kommunen skulle lätt få igen eventuella extrakostnader med allt det skulle innebära med extra skatteinkomst och positiva sidoeffekter. Krafttag krävs nu av samtliga partier.
Strategi för vården