Regeringen försökte ännu en gång driva processen med en del av en framtida regionreform genom att föreslå en regionindelning anpassad för framtid, nya förutsättningar samt nästa generation samhälle. Även den här gången har regionreformen strandat pga en känsla av bristfällig förankring hos befolkning och politiker.
En avsaknad av förankring som av olika skäl leder till ett motstånd för ett genomförande av en regionreform.
Ett starkt skäl är att många inte vill förändra pga ren självbevarelsedrift, dvs man försvarar egna positioner i nuvarande strukturer.
Ett tydligt skäl är att det råder en oklar och tvetydig bild av syftet med regionreformen.
Ett noterbart skäl är den allmänna rädslan som infinner sig när stora förändringar blir aktuella.
Ett odiskutabelt skäl är att många missförstår eller misstolkar möjligheterna med en regionreform.
En ur samhällssynvinkel nödvändig och viktig regionreform för nästa generation av samhälle bör inte av ovanstående skäl vara eller förbli ett hinder av en framtida reform. Reformen kräver även en medvetenhet om att en strukturreform är nödvändig samt att alla tankar på protektionism, isolation i nuvarande struktur inte är konstruktivt för framtida samhälle som sannolikt kommer att förändras mycket under innevarande sekel.
Att som Sverige nu vara verksam med en asymmetrisk regionstruktur med storregioner runt de tre storstäderna Malmö, Göteborg och Stockholm storstadsregion, blandat med små förhållandevis kraftlösa länsvisa regioner som Halland och nu Jämtland är djupt beklagligt och på gränsen till oansvarigt. Det ger bara en ojämn, orättvis samt otillbörlig maktstruktur som leder till fortsatt urbanisering och utarmning i flera och stora delar av Sverige. Den demokratiska processen kan leda i missvisande riktning om den får råda och om skäl av ovanstående karaktär styr processen. Det blir naturligtvis inte bra eller konstruktiva resultat av en sådan situation.
Av det här skälet kommer det att krävas ett ansvarstagande av regeringen och en fortsättning av processen för att genomföra regionreformen.
Sverige har ju beslutat att en regionreform ska genomföras med sk regionkommuner där folkvalda politiker blir ansvarstagande av en organisation som ersätter nuvarande landsting, vilket innebär att hälsa / sjukvård skall ingå samt ett utökat politiskt ansvar i regionalt hänseende.
Meningen måste vara att ge likvärdiga och realistiska förutsättningar i hela landet och förändra så att betydande skillnad i innehåll av ansvar, uppgifter och verksamheter blir konsekvensen till nuvarande landstings- och läns- struktur.
Ansvarskommittén har utrett frågan under 4 år och lade fram ett slutbetänkande på flera hundra sidor år 2007 med förslag om 6-9 nya storregioner där varje region bör ha en folkmängd omkring ca 1 miljon medborgare. Det ansvarskommittén även pekar på i sin rapport, men som blivit förbigången eller förbisedd i debatt och diskussion bland politiker och befolkning är ett brett urval av politikområden den regionala nivån bör förfoga över för att bli självstyrande med en hög grad av autonomi. Det sistnämnda har aldrig aktualiserats av regering i fråga om regionreformens innehåll av ansvar och uppgifter.
Själv har jag i flertalet artiklar under åratal av debatt berört detta som en andra och enligt min mening viktig del av en regionreform innehållande decentraliserad inrikespolitik från stat till regional nivå.
Centerpartiet är historiskt känt för decentralisering och har från tid till annan värnat om det.
Däremot har inte centerpartiet eller något av de andra riksdagspartierna tidigare år drivit frågan om decentralisering särskilt allvarligt i samband med att regionfrågan varit under behandling. Av det skälet har befolkning och politiker upplevt nuvarande förslag som en form av maktcentralisering och inte decentralisering.
Först i slutskedet av den senaste förhandlingen med regeringen har centerpartiet på allvar som enda svenska riksdagsparti ställt krav på omfattande decentralisering från stat till regional nivå för att medverka till ett riksdagsbeslut med en indelning enligt indelningskommitténs förslag. I det skedet hade regeringen annullerat tanken att bilda en Norrlandsregion till år 2019 men inte avfärdat tanken med en indelning av en Svealandsregion och en ny Götalandsregion inkluderande Värmland med nuvarande Västra Götalandsregionen.
Regeringen har meddelat att man kan tillmötesgå centerpartiet till viss del, men vill utreda frågan ytterligare vilket tar tid.
Av de här skälen bland andra vilar regionreformen till dess frågan blir aktuell nästa gång.
Min bedömning är att man kan inte stoppa reformen, utan fortsättning lär följa av en ansvarstagande regering med hänsyn till att processen befinner sig i motsatt tillstånd än vad intentionerna med att skapa en homogen organiserad regional struktur inom offentlig verksamhet innebär.
En möjlighet är att regeringen utreder och ser över vilket innehåll av decentraliserad inrikespolitik och vilka statliga uppgifter och verksamheter som kan decentraliseras till regional nivå, vilket kan förankras i tillsättning av en regionberedning. Det medför även att befolkning och politiker ser skillnad och nyttoeffekten med en regionreform i jämförelse med nuvarande ordning. Det tar även bort om inte allt så mycket av motstånd som vilar på nuvarande uppfattning om att regionreformen handlar om centralisering och minskad demokrati.
Frågan är om regionfrågan bör ingå som del i valrörelsen för att stärka förankring och demokratisynen för en reform.
Det medför att nästa gång regionfrågan med indelning i storregioner blir aktuell finns det ett tydligare syfte och förståelse bland allmänhet och politiker med att genomföra reformen.
Jerry Nilsson, Gällivare