Bildmontage: Arkivbild: Scanpix
En regional process med en långtgående regionreform är nog den viktigaste frågan för framtida samhällsutveckling. Den bör i grunden kunna skapa nya förutsättningar och nya utmanande utvecklingsmöjligheter för hela Sverige. Förutsättningen är att reformen ger en progressiv utveckling i regionalt ansvarstagande
Den regionala processen har bara börjat och små steg har fått leda den vidare. Ett steg som nu råder är viljan att börja bildandet av regioner, där nuvarande landsting konverteras till länsvisa regionkommuner. Detta steg ger dock inte annat än en marginell utvecklingsmöjlighet till dagens ansvarsstruktur. Den ger heller ingen större utvecklingspotential i jämförelse till en storregion med ett decentraliserat inrikespolitiskt ansvar innehållande en kraftfull regional beskattningsrätt.
När existerande storregioner bildades runt storstäderna Göteborg (region Västra Götaland) och Malmö (region Skåne) i syfte att stärka redan starka städer med växande befolkningsmängder är det inte logiskt att bilda små svaga regioner av nuvarande län/landsting i befolkningsglesa delar av Sverige. Det blir inte hållbart utan leder bara till fortsatt utarmning av de glesbefolkade landsdelarna, där den nuvarande problematiska utvecklingen med urbanisering och de negativa konsekvenserna för gles- och lands- bygd består.
Därför är den nuvarande ambitionen med att konvertera dagens landsting till regionkommuner att betrakta som en kompromiss. Den visar bara vad nuvarande politiker inom län förmår komma överens om tillsammans med regeringen. Målet för en regering och riksdagspolitiker måste dock vara en mer ansvarsfull regionreform. Även pionjärerna i region Skåne och Västra Götaland kan instämma om detta.
Nyligen lade en statlig utredare, Mats Sjöstrand fram ett förslag till att förändra länsstyrelsernas organisationsstruktur med att halvera antalet länsstyrelser från dagens 21. Regeringens ansvarige minister Stefan Attefall har dock informerat om att förslaget inte är aktuell att implementera under kommande mandatperiod vilket tyder på att regeringen tillsvidare avvaktar med frågan. Inte helt oväntat eftersom förslaget inte är en slutgiltig eller färdig lösning, utan mer av karaktären tillfällig kompromiss. En mer trolig och önskvärd utveckling är att regering och riksdag bestämmer sig för en regionreform med storlän och storregioner. Mats Sjöstrand har i sin senaste utredning föreslagit en struktur eller indelning av Sverige i sju regional områden varav den nordligaste består av de fyra länen Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland samt Jämtland vilket bör vägleda den regionala processen i kommande regiondiskussioner.
Den fortsatta regiondiskussionen måste handla om en regionreform vilken tar Sverige vidare till en nivå som i grunden ska kunna förverkliga ett demokratiskt rättvist ansvarssystem. Varje landsdel bör då få möjligheten till likvärdiga grundförutsättningar med möjlighet till självständig utveckling. Det är den utvecklingen Sverige är i behov av för att lösa mycket av den stagnation, orättvisa, och konflikt som nuvarande ansvarsstruktur skapar mellan landsbygd , glesbygd och storstad.
Man får dock räkna med att det tar tid innan den regionala processen når sin fulla potential med regionkommuner som samhällsavgörande institutioner. Det ställer även krav på att regeringen och riksdagen tar ansvar för en ambitiös regionreform. I det ingår att utreda det framtida behovet av regionalt ansvar samt möjligheten att regionalt självförverkliga detta. Reformen bör leda till att regionkommunerna får ett tillräckligt kraftfullt politiskt uppdrag innehållande en kraftfull beskattningsrätt av inomregionala resurser.
Den ambitionen bör även ge en regionstruktur med tillräckligt stora regioner utanför storstäderna. Själva storstäderna bör bli egna regioner för att skapa likvärdig balans i hela den svenska regionstrukturen. En sådan regionstruktur kan dela landet i en nordlig, mellan och en sydlig del. Det skulle i realiteten ge en regionstruktur med ca fem till sju regioner totalt.
Jerry Nilsson
Gällivare