Så är det alltid numera i början på året, i samband med Folk och Försvars kongress. Man ska banka in rädslan för ryssen i skallen på ”Svensson”.
Samtidigt använder de liberala partierna sin dominerande medieställning till att propagera för Nato.
Moderata ungdomsförbundet värnar om sin traditionella ytterkantsposition och förespråkar Nato-baser på svenskt territorium.
Jag är ingen anhängare till Vladimir Putin, men jag tror inte att han är en sådan idiot att han startar ett krig. Ett krig där hans eget land sannolikt riskerar att utplånas eftersom man inte kan matcha Natos militära muskler.
Det är intressant att jämföra dagens ryska militära resurser med Sovjetunionens. Jag hörde i programmet Ring P 1 i oktober 2016 en initierad person nämna siffran 780 000 man.
Är 1988 bedömdes Sovjetunionens stående militära personal till 5,2 miljoner man. Detta inbegrep även säkerhetstjänsten KGB:s specialstyrkor samt inrikesministeriets polisstyrka OMON.
Det har blivit osäkrare i vårt närområde påstår Natofantasterna inom borgerligheten. De nämner bland annat det tämligen lågintensiva kriget i Ukraina, som man påstår att Ryssland startade.
Var det inte så att skärmytslingarna uppstod spontant i de ryskspråkiga områdena i Donbass bland människor som inte gillade den nya regimen i Kiev under oligarken Petro Porosjenko?
Att det finns ryska frivilliga bland separatisterna är väl inte så konstigt.
Då är det väl mera underligt att det finns svenskar som väljer att strida på oligarken Porosjenkos sida.
Man häpnar när man läser en insändare från en rädd man som tydligen gång på gång drömmer om en rysk invasion av Sverige.
Personligen lever jag i verkligheten och ser till rena fakta.
Då sover man väldigt gott om nätterna.
Jörgen Brännström, Västra Vallen