För en tid sedan var jag inbjuden att tala vid den ekumeniska böneveckan i Skellefteå. Jag kom då närmare i kontakt med den LP-verksamhet bland missbrukare som bedrivs i staden med pingstkyrkan som bas och fick tala vid 60-årsjuileet av den verksamheten i landet, där otaliga alkohol- och narkotikamissbrukare rehabiliterats. Själv har jag i nästan 25 år lett ett arbete bland just dessa missbrukare i Stockholms city och där sett mångåriga missbrukare få upprättade liv, inte minst efter mötet med kristen tro.
Helt nyligen presenterade världshälsoorganisationen WHO aktuell statistik över alkoholbruket världen över. Det är en uppriktig och skrämmande rapport - tre miljoner människor dör årligen i världen av alkoholmissbruk. Enligt WHO är alkohol nr 7 på listan över dödsorsaker. Den strategi som WHO arbetade fram för åtta år sen för att reducera alkoholmissbruket bedöms idag av samma organisation ha varit utan större verkan och man har nu antagit en ny strategi, som bl.a. inbegriper förbud mot alkoholreklam, strängare straff för rattfylleri och kännbara prishöjningar.
Blickar man på svenska förhållanden så finns det i och för sig glädjande tendenser ur folkdjupet – antalet unga helnykterister ökar. Alkoholkonsumtionen bland unga stockholmare har aldrig varit så låg som i dag enligt en undersökning som påbörjades för några år sen. Försäljning av alkoholfria viner ökar. Församlingar med alkoholfritt nattvardsvin i svenska kyrkan ökar. IKEA slutar sälja alkohol. Lunds universitet tar krafttag mot den s.k. ”nollningen” o.s.v.
Ändå skulle man hoppas på en ännu starkare reaktion mot bakgrund av att mellan 200.000-400.000 barn växer upp i s.k. dysfunktionella familjer, där alkoholen spelar en dominerande roll. Bl.a. ur ett barnperspektiv borde kampen mot alkoholen intensifieras.
Det mest radikala greppet vore förstås att helt förbjuda alkohol. Det försökte ett antal länder i början av 1900-talet, bl.a. USA och Sverige var nära att ta samma beslut i folkomröstningen 1922. Försöket har i vissa kretsar förlöjligats och man har hänvisat till en ökning av den olagliga sprithandeln, men faktum är ändå att andelen alkoholskadade i USA sjönk under förbudsperioden. Alla torde i dag vara överens om, att om man tidigare hade vetat vad man idag vet om alkoholens skadeverkningar, så skulle den förstås aldrig ha tagits in i våra länder.
Det andra radikala greppet vore ju att ge helnykterister skattelättnader. Varför ska helnykterister bidra till kostnaderna för sjukvård, där alkoholen ligger bakom så mycket? 25 % på akutmottagningarna skall enligt vissa uppgifter vara relaterade till alkohol- och narkotikamissbruk. Skulle veganer betala skatt till älgjakten?
Ett tredje radikalt grepp vore att ge kristna organisationer och kyrkor, som försöker hjälpa alkohol- och missbrukareLP-verksamheten i Skellefteå, t.ex.rejält höjda statsbidrag. Samhällets socialvård vet att det är just sådana verksamherer som kan uppvisa de bästa rehabiliteringsresultaten. Krafter i den svenska samhällsdebatten som är så rädda för kristna inslag vid t.ex. skolavslutningar, borde nyktra till och ge sig ut på gator och in i knarkarkvartar och se vad dessa organisationer gör, med sin kristna bekännelse och oftast med knappa resurser.
Carl-Erik Sahlberg, Stockholm