Foto: Bildmontage.
Den politikerarrogans som odlas i alla tänkbara sammanhang är på sikt mycket farlig för samhället.
Politiker har nämligen skaffat sig ovanan att avge luddiga löften - som ska infrias långt in i framtiden.
Det värsta är att politikerna alltför ofta själva orsakar politikerföraktet. Som att regeringen, trots alla löften, inte skrivit in Norrbotniabanan i strukturplanen, vilket är ett måste för att få EU-medel.
Som när landstinget presenterar en 20-årsplan för Skellefteå lasarett som godkänts, men inte antagits. En plan där landstinget säger sig ska satsa drygt en miljard kronor.
Då ska man veta att landstinget ska satsa en miljard kronor per år under tre år på Universitetssjukhuset i Umeå och 2016 gått back med 250 miljoner kronor och till det kommer pensions- och jourlöneskulder som också ska finansieras.
År 2035 kommer utvecklingsplanen för Skellefteå lasarett vara förverkligad. Det har landstingsråden Olofsson (S) och Lundström (S) lovat.
Om inte, vem ska hållas ansvarig om planen inte har genomförts? De nuvarande landstingsråden finns inte med på den politiska kartan 2035. För mig är det tveklöst så att politiker använder långa bäst före-datum för att skjuta problem på framtiden.
Men detta är ohållbart. Vi kan inte ha det så här. Vad gäller och vad är beslutat? Politiska dimridåer har vi under årens lopp mött otaliga gånger.
Uppblåsta framtidslöften är ett ofog som partierna måste sluta upp med. När väljarna genomskådar det undergrävs förtroendet både för politiken och demokratin.
Jag förväntar mig att majoriteten av landstingspolitikerna före valet 2018 tagit beslut och anvisat medel för att flytta norra infarten till lasarettet längre norrut. Med en sådan åtgärd får man plats för de nya vårdpaviljongerna, vilket bäddar för en framtida utveckling av lasarettet.
Tage Ljungholm, Skellefteå